Aftonbladet – 24 juli 1865, sida 3

Vi återkomma nu, enligt lölte, tri! dealt arbete, som genom en egen tillfällighet sett 17 dagen alldeles samtidigt med ett li artedt, hö af prof. Martin Hammerieh i Köpenhamn I de utgifvet, hvilket sednare emellertid ej ännu hå blitvit i vår bokhandel tillgängligt. Förstlsa må sjelfva läseboken omtalas, hvarefter vilrö öfvergå till de förklarande anmärkningarne at och den litterärhistoriska öfversigten. til Vid valet af de stycken, som ekulle ilälaf seboken upptagas, föresatte sig utgilvaren det Ira målet att göra samlingen i hvarje mening sk dansk. Hen har derföre der inrymt endastlat sådana stycken, som till föremål hafva bil-!D: der ur Danmarks politiska och litterära hi-!he storia, utgöra målningar af dansk natur, br skildra hemlif och seder, innehålla drag af Ida nationallynne eller äro till folksånger öfverte gångna uttryck af nationelkänslan?. Motisi denna plan vilja vi visserligen ej ytira nåIle; gon ogillände anmärkning, men tillägga det id förbehållet, att det dock ej synes 08s allI hi deles gifv-t, att den är absolut riktig. Grun-loc den till detta förbebål! är vår åsigt, att vid llu det studium a! danskt lynne, folkegendomÄ lighet och kultur, hvarför läsningen af DanI de marks språk och litterätur är medlet, uetlt obestridligen för en svensk lösare är i hög I v grad upplysande att se, ; uru dauska veten: ige skapsmän och skalder uppfatta och framni ställa äfven främmande, icke danska förhälhi landen, och detta i den mån mera, ju merlin den svenske läsaren är förut förtrogen med m ämnet. Härifrån gå vi vidare till den besi traktelsen, att danska författares behandling d af svenska ämnen väl skulle försvara sin!b pjats i en dansk läsebok för svenska skolor. ni en, detta är en anmärkning ej mot, utan im blott med anledning af utgifvarens plan. sä Samlingen är ej ordnad efter tidsföljd, !n utan grupperad elier innehållet, på sätt tölIn jande ataelnings-öfverskrifter angifva: Häfd ) el och saga — Blad ur litteraturhistorien — Na136 turbilder — Lynner och seder — Dramatik. ir De förf., som här representera Danmarks litteratur. äro Evald, Öhlensleger, Schack d Staffeldt, Iogemann, Grundtvig, Molbech (ö (d. ö.), Bartod, Rabbek, Ploug, N. M. PeJe tersen, Blicher, J. L. Heiberg, Wilster,d Frankenau, Andersen, Winther, Faber, ite Baggesen, Paludan-Mällier, Holberg, fru id: Gyllembourg, Vessel, H. Hertz. Folkvisan e om drottning Dagmar fränräknad, är sälele des intet prof ur Jitteraturen före ?faderlu Holberg? medtaget — en begränsning, som ie enhvar torde gilla. te Frågas nu, om valet af stycken är lye1 kadt — dels så, alt utgifvaren ej förbigått !h någon förf., kom bort togas med, till förlo mån för nägon, som saklöst kupnat vara borta: dels så, att törfattarne representeras IL af sina bästa och mest karakteristiska alster, så vilja vi till en början erinra, att det naturligtvis är en omöjlighet för hvem det vara må att tillfredsställa allas mening härk om, då ju uti intetdera afseendet nägrad objektiva gränslinier kunna utan afbrott upp: Ib dragas; tycke och smak? ha i detta tallls ett temligen stort spelrum. Enligt vär åsigtk har utgifvaren i det hela utfört den ej lätta s uppriften på ett sätt, som vittnar om god Il insigt och godt omdöme. Att vi kunde hale en och annan invändning att göra, är lika li naturligt, som att det af hvad vi nyss ytt-le rot följer, att vi ej tillmäta dessa invändningar någon alltför förkrossande kraft och r verkan?. Exempelvis kan nämnas, att vilje ej utan någon förundran bland danska vit-1 terhetens representative men sakna Hauch;) ban betyder dock för Danmarks litteratur s något vida mer, än Schack Staffeldt, somijs till slut skref mera på tyska, ön på danska hi språket. — Mot den indelnivg, som hänfört Plougs Nordens Eenhed till ?Häfd och sagat I! samt Öhlenslegera Fedrelandssang titl ?Na turbilder, kan väl ock med fog anmärkning i Öras. Gå vi härefter öfver till de anmärkningar leaf ordförklarande eller historiskt upplysande I innebåll, som utgifvaren bifogat i afsigtatt: . I för skolungdomen underlätta en rätt uppfattning af läsestyckena, så böra vi på grund af företagen granskning vitsorda, att de äro l: med omsorg utarbetade och sitt ändamål . I motsvariga. Likväl finnas här åtskilliga enn Iskildheter, som tåla att beriktigas. Sid. 287 heter det om bröderna Anders och Pe: tl der Suneson, att de härstammade från en -I?med Hvide-ätten befryndad släg:?. Dåde t ju voro Skjalm Hvides sonsons-söner, är nttrycket ej rätt väl valdt. Om Anders SuIneson säges (s. sid.), att han idkade studier dli Tyskland och blef doktor juris i Paris. a Beträffande det förra har historien intet att I förmäla, och den sednare uppgiften, om visserligen återfinnes i en källa (Catalogus s episcop. Lundens), torde ej vara fullt. tilltI förlitlig, hvilket äfven gäller om den, att iI sjukdomen, som föranledde Suneson att nedn lägga embetet, var spetälska. Utgifvarens 2 l yttrande, att Buneson genom sitt Hexaömest Iron blef sin tids ryktbaraste skald på rou marmålet, är oskäligt tillskuret: uttrycken om Sunesons rättslärda skrifter böra jemkas re I så, att leges Scanie äro en uttolkande omle skrifning, ej öfversättning?, af Skåne-lagen, eI och att statuta eeclesiastica kanske äro af hans eI hand. Brodern Peder blef biskop 1192, ej sa 1191 såsom här säges. Följ. sid. räges om n I abbot Vilhelm, att han kanoniserades 1224, etjugotre år efter sin död. Vilhelms dödsår 1Jär 1202. Christofer II dog ej, säsom sid. na 204 säges, 1332; utan 1333. Sid316 säges rlatt Svend Aageson anses hafva varit kanik tt-)i Lund; bör snarare heta: Roeskilde. Sid. ig322 låter utgifvaren den skandinaviska tidre I skriften Nordias utgifvande vara en följd al na de helsningar från ?svenska sånggudinnan re till den danska? och från den sednare till 5rI den förra, som år 1794 framburos af be; i l mälda himlamakters högtbetrodde män, hrr an!F. M. Franzen och R. Frankenau. Ehuru re denna nppgift har bland andra äfven Fran;r? I zens auktoritet för sig, torde den dock ej örböra tagas alldeles efter orden. Att den h lide, för hvilken Nordia blef organ, ej spi rade upp ur de an:ydda, smånätta helsningarne, är klart deraf, att Jens Krag Höst, .msom i förening med Malthe Bruun och Haste ten I stiftade Nordig, redan förut i månadsskrifväl) ten Minerva skrifvit flera artiklar öiver svenide ! ska vitterheten och föreslagit ?at oprette et era felles Alter for den danske og svenske ing I Sanggudinde?. Om det 1796 upprättade för ) Skandinaviske Literaturselskab? säges, at! ms läns 9: klaff läng varaktiohe:?. — Det be: t n x