Aftonbladet – 24 juli 1865, sida 2

Dä Ce FRIN SSD IRA SIVU AE WIRSPt ln I öfverensstämmelse med ordspråket, hvilde et förkunnar, att det är intet ondt, som he ske har något godt i följe, kan mun säga, bi tt den betydande eldsväda, som egde rum M är i hufvudstaden natten mellan lördagen d) ch söndagen och som med förödelse hotade til n hel stadsdel, ehuru i sig sjelf bedröflig, ) fi! lock kan mediöra åtskilligt gagn genomloc len skarpa lexa, de flera vigtiga finger-in visningar den gifver ät alla vederbörande de vå platsen samt åt hufvudstadens invånare vi allmänhet. Te Först och främst innebar denna eidsvåda ö! en riktig praktuppvisning af värt eldsläck-ki ningsväsende, en kraftig och handgriplig h erinran derom, att vi, i fråga om anordli ningar och åtgärder vid dylika tillfällen, vi befinna oss på en ståndpunkt, der det löjle liga till den grad täflar med det ömkliga, dd att det är omöjligt att afgöra hvilketdera som 1ö har öfverhanden. En främliog, som af en händelse blef vittne till denna eldsvåda och tc det sätt, hvarpå den behandlades, kunde s icke tillbakahålla uttrycken af sin förvåning och häpnad öfver hvad han ålunda upp-s lefvat. Han yttrade, att han nu lärt känna fi någonting i vårt land, som vore mera ori-l3 ginelt, ålderdomligt och urbota. än vår poliska pationalrepresentation, nemligen värt brandväsen, som erinrade om längesedan förgångna århundraden, om de mest ocivi9 liserace länder och de mest naiva förhål-n landen, då så mycket i Stockholm eljest f bär prägeln af en verklig europeisk bufvudI stad. Man kan också lätt täoka sig med hvilka z känslor den, som är van vid eit väl ord-S nadt eldsläckningsväsen, skall betrakta den villervalla, det galna tumult och den fullständiga hufvudlöshet och oreda, 80: är I rådande vid alla eldsvädor i Stockholm, men som vid ingen på sednare tiden fram; trädt i så klar och lysande dager, som vid detta tillfälle. Hvad skall den tänka, som ll kommer för att iakttaga skickligheten, rask-l; heten och disciplinen hos vär ana ; kår och dess befäl, och som i stället finner en hop om hvarandra skriande, stoj .nde och skojande menniskor, bland hwvilza in-, gen kan befalla och ingen kan eller vill lyda; — några nitiska och välmenande herrar med kulörta band om hattarne, som utan tvifvel skulle vilja göra allt hvad ideras förmåga står för att hejda elden, men som ingenting kunna uträtta i brist både på ledande och lydande personer, och som derför oupphörligt lätta sitt hjerta med utropen: ?Det är då ett riktigt spektakel! Det är orimligt hvilken oordning här är!! Allting går rakt åt h—e??; — slangförare och pumpare, som svärja deröfver, att det är omöjhgt att få en vattendroppe, oaktadt man Dbelinner sig i närheten af sjön; — åkaredrängar, som på ofontliga låvgkärror föra högst diminutiva vattenkaggar, ar hvilkas innehåll hälften bortspilles under forslingen, och som sinsemellan etablera ett och avnat gräl; — massor af schåare och andra dylika personer, som rusa fram och tillbaka i de hus, der elden är för handen, utan att göra annat än skräna eller också Prädda? på det sättet, att de förstöra allt hvad som tinnes af mobilier, men förtära de starka saker, som de kunna komma öfver, så att de bli helt och hållet berusade — 0. 8. v. Se der några af ingredienserna till den tafla, som en Stockholmseldsväda företer! Vid detta tillfälle rådde under de tvenne första timmarne nästan fullständig brist på befäl. Underståthållaren, som för närvarande är tjenstförrättande öfverståthållare, under baron Bildts tjenstledighet, saknades der helt och hållet, såsom för närvarande vistande å Dalarö. Polismäsaren Wallenberg, likaledes bosatt å landet, hann icke: anlånda förr än inemot kl. !2 4, då branden redan hade fått den utsträckning, utlöfver hvilken den ej gies. Rädlösheten och villervallan under början af eldsvådan I skildras också säsom utomordentliga till och med för att vara i Stockholm. Vi äro emellertid långt ifrån att tro, att några storverk med nu varande anstalter kunna uträttas af i god tid ankomna polis, mästare, öfverståthållare och ännu högre dignitärer, som vid dylika tillfällen temligen gagnlöst pläga tillstädeskomma. IDerföre att man är examinerad jurist eller militär, derföre att man är polismästare eller öfverstå:hållare eller kuog,är det alls icke sagdt att man har förmågan attleda släckningen af en eldsvåda. Derti I fordras särskilda tekniska insigter, skicklighet och öfning. ; Det är nödvändigt alt ega en kår, som exislerar endast för detta ändamäl och som ögon.Ibliekligen är att för detsamma tillgå, rustad med ändamålsenlig attiralj; en kår, som har sitt nödiga befäl, till hvilket den står i strängt diseiplinsförhållande och som Ibåde kan befalla och göra sina befallningar åtlydda. De kostnader, som up rätfandet åf en sådan kår, i enlighet med hvad fallet är i alla andra hufvudstäder, skulle innebära, skulle rikligt ersättas genom mängfaldiga besparingar i andra hänseenden, och genom att undslippa både de förluster och de demoraliserande skandaler, som eldsvådor hos oss nu så ofta medföra. Om vi minnas rätt, nedsattes för några år sedan en komit6 för att göra förslag om hutvudstadens brandväsen, men det har i så fail gått med denna komit som med så mänga andra; dess resultater ligga i det fördolda. Lika litet har man sett några frukter af AI det reseanslag, sor för åtskilliga år sedan lemnades åt öfverstäthållarens adjutant, för Rv NN ML