Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 3

Daniel öppnade fönstret, beräknade efter ljudet af vägornas sorl afståndet t:ll stranden, och viss om att ljuset var på vatinet, ropade han: Luisa 2 Allas hjertan klappade häftigt. Luisa som, alltsedan Daniels tillsägelse derom, stålt med sin lilla hand på ljusstaken, inträdde med ljuset innan ljudet at hennes namn hunnit förklinga. Daniel satte jjuset mot fönsterrutan och sedan han sett det andra ljuset göra de öfverenskomna signalerna, stängde han fönsterluckorna och sade: Låt oss går Florencia darrade och var blek som elienben. Hennes mor deremot var lugn och uästan glad. Då man kommit ut ur porten staunade Daniel. tHvem väntar du pä?4 frågade Eduardo, som gifvit Florencia sin arm, medan fru Dupasequier stödde sig vid Daniels. ePå denne, svarade Daniel då en dunkel gestalt närmade sig. Daniel lemuade fru Dupasquier och gick emot den kommande. SKusten klar, Firmin? sade han. Ja, sehor. Huru långt? Fyra eller fem fomnar på båda sidor. cHar båten lagt till? Allde!es nyss, sefior, vid en liten klippa och då floden stigit betydligt, kan man utan svårighet gå ombord. Godt. Du kommer väl ihåg allting 7 Ja, seiior. Min häst skall vara vid den hvita klip pan ungefär tre mil härifrån, tillräckligt långt ifrån stranden för att skyddas af klippan, om två timmar precist. Jag skall lundstiga der. Gadt, setior. Det öfriga sällskapet var både otål gt och förundradt öfver Daniels dröjsmål. Men ban lugnade dem svart och man pick lämgse utför backeo. Den friska lufien 1 emellertid lifva den sjuka; som gick med ovanlig roskhbet, stödd vid sin blifvardie Fons