Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 2

STOCKHOLM den 22 Jnli, Riksdagsmannavalen i hufvudstaden börja nu, då tiden för deras förrättande nalkas, ganska lifligt sysselsätta sinnena. Offentliga valmöten hafva dock hittills hållits blott inom två valkretsar, den första och den fjerde. 1 ännu en, den tredje, har möte blifvit utlyst att hållas om onsdag afton i Klara folkskolehus. Det torde också vara ailt skäl att de frisinnade bland valmännen tillse att någon enhet och sammanhällning vid valen kommer att å deras sida ega rum, ty en splittring kan lätteligen leda derhän, att hufvudstaden komme att representeras af konservativa och protektionister, onaktadt, enligt hvad erfarenheten vid föregående val gifvit vid handen, det stora flertalet bland valmännen hylla frisinnade åsigter. Detförspörjes nemligen, att konservativa oc protektionister inom åtskilliga kretsar börjat flitigt arbeta i det tysta för att bereda framfing åt kandidater, hvilkas åsigter uti poitik samt handelsoch näringslagstiftning skulle komma att taga sig högst förunderligt ut i detta borgareständ, som redan i en lång följd af riksd gar gått i spetsen för den svenska folkrepresentationen på framterridandets och samhällsförbättringarnes ana. Men om de liberala icke vilja att något sådant skall inträffa, mäste man gifva silt intresse för en motsatt utgång tillkänna, icke blott vid de konversationer i ämnet, hvilka nu sysselsätta alla kretsar, utan genom handling, genom deltagande i valförrättningen och, dessförinnan, genom valens förberedande så, att det ej inträftar, hvad vi of van antydt såsom möjligt, att man genom splittring spelar segern i händerna på motståndarne, fastän de i sjelfva verket kunna vara i minoriteten. Då vi tala om valens förberedande, förs!å vi dermed att de valmän, som i de stora hufvudfrågorna hylla samma åsigter, förena sig om de kandidater, af hvilka de helst önsk:. ce sig vid riksdegen representerade och dem de anse hafva största utsigt att vinna majoritet. Inom de båda kretsar, der valmöten redan hållits, visade sig vid dem ingen meningsskiljaktighet rörande de båda kandidater som i hvardera kretsen föreslogos, och den önskvärda enheten synes således här redan förefinvas. Det gäller under dessa omständigheter endast, att de liberala valmävuen, hvilkas kandidater det är som inom dessa kretsar blitvit offentligen föreslagna, icke föreställa sig att deltagandet i valet kan va:a likgiltigt på den grund, att ingen strid kommer att vid valet ega rum. Det är sannt att, ännu åtminstone, några motkandidater icke blifvit inom dessa kretsar framställda, men det vore högst oförsigtigt att tro, att icke det oaktadt något motparti kan finnas, som i stillhet uppgör sin kandidatlista och i stillhet verkar för dess genomdrifvande. Ett allmänt delta. gande i valet år säledes lika vigtigt i de kretsar, der de liberala redan äro ense om sina kandidater och der man mindre hör talas om tillvaron af några motkandidater, som der, hvarest det är mera allmänt kändt att partibearbetningar i konservativt och pro: tektio istiskt intresse äro å bane. Bland andra och tredje kretsarnes valmän ha vi länge hört den åsigt uttalas, att dessa kretsar blott hafva att hålla sig till sina förra representanter, och det torde vara öfvertygelsen, att flertalet delade denna mening, som vållat att först nu i sista stunden ett valmöte blifvit utlyst i tredje kretsen och att något sådart ännu icke afhörts i den andra. Emellertid ha vi på sista dagarne hört åtskilliga liberala valmän inom essa båda kretsar, som talat om att ersätta än den ena, än den andra af de förra representanterna med än en, än en annan ny kandidat, som man bragt på förslag. De nya män, hvilka vi sålunda hört nämnas såsom liberala kandidater, äro alla aktade personer, hvilka utan allt tvifvel skulle med heder fylla sin plats såsom representanter; men vi tillåta oss fästa valmännens uppmärksamhet på det äfventyr, som kan vara törbundet med framställandet af nya kandidater inom valkretsar, hvilkas förra representanter äro oförhindrade att ånyo åtaga sig ett uppdrag, som de förut afbördat gig på sådan: sätt att de ha betydande sympatier och talrika anhängare bland valmännen. Det är just genom sådana till splittring ledande tillgöranden, som det lätteligen kan inträffa, att hvarken de fordra representanterna eller de nya kandidater, med hvilka man vill ersätta dem, blifva valda, utan att ett fåtaligt, men väl sammanhållet motparti i stället får sina kandidater valda. Om et dylikt experimenterande med nya namn på den liberala sidan vore mindre att säga ifall något motparti icke funnes, ty det kunde i sjelfva verket vara temligen likgiltigt om den ena eller den andra liberala kantlidaten blefve vald, då både de äldre representanterna och de nyföreslagna kandidaterna äro redbara och dugliga män. Under nuvarande omständigheter, då man bestämdt vet, att ett parti, drifvet af en bland de kraftigaste bevekelsegrunder som sporra till ansträngningar, nemligen egennyttan, är i liflig verksamhet för sina syften, är det deremot af största vigt att undvika allt som leder till splittring inom ett och samma parti, emedan sådant kan betraktas såsom ett gifvet nederlag för hela detta parti. Om t. ex. i tredje kretsen, der de protektionistiska bearbetningarne hittills varit ifrigast, någaAn nv kandidat nå den Ikherala dan