Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 2

Ge AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jose Mårmol). Det var nu alldeles mörkt. Då och då hördes ekot af ett aflägset kanonskott, som genast storde lugnet i alla sinnen. Manuella var synbart orolig; det var emellertid blott för sin fars skull, ej för den goda sakens. Stundom uppstod några ögonblicks allmän tystnad, då hvar och en i rummet till det yttersta ansträngde sig för att lyssnaDetta var isynnerhet tillfället då ett kanon: skotthördes på närmare håll. Mannella såg sig ov kring för att finna någon, på hvars ord hon kunde lita, men hon kände alla tillräckligt för att icke fråga någon. Hastigt uppstod en rörelse i salen, allas blickar vandes mot dörren och genom de täta molnen af cigerrök urskildes snart polischefens gestalt och hans stämma hördes uttala några lugnande ord. Det är ingenting, alldeles ingenting: det är blott fransmännen svm skjuta nattskottet ; klockan är åtta, sade han. En djup suck arbetade sig fram ur Maou las beiryckta hjerta, och då Vietorico närmade sig för att helsa på henne, frågade hon häfvigt: Har ingen kommit? Ingen ännu, sefiorita. cMia Gud! sedan klockau elva har jag ej hört ett ord derifrän! . eMen det är troligt att vi inom en timma ekola veta mera. Inom en timma? Huru så, Vietorico?s tKlockan sex skickade jeg en poliskomissurie till hans excellens med dagrapporB. nr 83-85, 87, 29—92, 94, f6—102, 5. 107, 109, 112. 113. 116. 117 (BI 119, 123, 124 (B)-—126, 128-134 1326 -—138. 140— 143, 1i6—158, 160-—160.