Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 2

?Naturligtvis. Det är bra besynnerligt! För mig har det aldrig funnits och skal aldrig finnas både onda och goda tider general Rosas tjenst. Men jag kan ej mec samma glädje tjena andra personer, som bott handla af egennytta och ej af nit fö vår sak.? Var öfvertygad, Victorico, att jag, si fort jag kan, skall tala med tatita om detta. Detta fruntimmer ger mig mycket me att göra än guvernören sjelf.? Hvilket fruntimmer?? . ?Har pni ej förstått att jag häntydt pi doiia Maria Josefa, seiorita? Ah! Jo, jo7, svarade Manuella, son emellertid icke förstått något, emedan ho: i detta ögonblick endast tänkte på sin fa och hvad som rörde honom. Detta fruntimmer?, fortfor Victorico, ä tterst angeläget om att man skall bevak: usten, så att inga unitarier få emigrera Jag för min del skulle helst se att de fingt fara sin väg allesammans.? Och jag också?, svarade Manuella myc ket lifligt. I dag har hon befallt mig att på nyt undersöka ett hus, der jag mycket väl ve att till och med väggarne äro unitariska Men hvad vinner man med en dylik under sökning? Hon säger mig ej hvarken hvac jag skall söka, eller hvad jag skall göra on jag finner något. Vidare har hon i guver nörens namn befallt mig noga bevaka oci följa en dåraktig pojke, som likt blixtei far hit och dit och som verkligen ej umgå annat än med federalister.? Hvem är det, seiior Vietorico? Ena ung herre, som till och med bruka komma hit. Hit? Och ni bar fått befallning att grip: honom ?? Ja, sedorita, så är det.? ?Men hvem, hvem är det då? Bello.4 ?Bello?? utbrast Manuella, som verklige hyste vinskep för Daniel.