Aftonbladet – 21 juli 1865, sida 3

aLavälles sekreterare! Och som talar med mig! Och som för några dagar sedan var eder gäst! Och som var mi. gäst! ZJa, och tacksam för er gästfrihet, inföll Eduardo. Mitt första besök om två eller tre dagar skall gälla er, min värderade embetsbroder.t Ni. på besök hos mig? Nej, sefior, jag är icke, jag kan icke vara hemma för er.4 Ah, det är en annan sak. Jag hade annars ämmrat besöka min gamle lärare i sällskap. med nägra af hans fordna disciplar, som befinna sig i Lavalles här, och som skulle kunna skydda honom mot den rättvisa hämnd vi ämna utöfva på alla Rosas och Aranas tjenare. Men om niej vill det, så... en hvar kan efter eget behag läta hänga sig eller slippa det. Men, seiior sekreterare, sade don Candido, som nu fann sig I en vida svårare belägerhet än nyss, jag talar ej om det fall att hans excellens general Lavalles tappra försvarare skulle komma... utan om... Daniel... tala för mig, min son... mitt hufvud bränner som en ugn.4 Jag behöfver ingenting säga, seftor?, svarade Daniel. Er kollega bar fullkomligt förstått er. Vi förstå hvarandra alla. tre, eller skola komma att göra det. Ni är en af våra, sefior don Candido. sade Eduardo. Jag är allas, sefior, allas. Ännu i går afton flöto tårar ur mina ögon, då sefior don Felipe dikterade för mig det förfärliga lagförslag, som skall störta hela verlden i nöd och elände.4 Ja, detta förslag... ja...4, sade Daniel, hvars nyfikenhet genast var väckt, ehuru han ej ville låta don Candido märke det. Ja, du vet väl redan hvarom det hand: Jar? Javisst. Och blef det ej färdigt i går? Nej, min son; det skall bestå af flera artiklar, efter hvad dop Felipe sade mig; men han dikteratle blott den försti, som