Aftonbladet – 19 juli 1865, sida 2

rierna, hvilka säkert skulle sälja sitt fäder nesland till utländningen, om ej ers excel lens mäktiga arm försvarade det, allen: mot så många. Här befioner sig de vilda unitarierna förbund i ett fullkomligt upplösningstillständ Några svärja död och förbannelse öfver La valle för det han ej går famåt så fort son de önska. Antira.? Hör efter hvad detta larm vill säga? sade Rosas till soldaten med tekoppen son åter intagit sin post. Soldaten gick oci både Corvalan och sekreteraren lyssnade förvånade till de höga rop, som hördes frå! lägret. Fortfar?, sade Rosas till sin föreläsare Denne började åter: Några svärja döc och ? ?Det har ni ju läst; var icke dum.? Den unge mannen blef blek som vax. Han återtog nu: Andra skrika att han ej bör taga ett steg förrän han ? ?Hvad är det?? frågade Rosas soldaten, som åter inträdde, medan skrifvaren i bref. vet gjorde ett märke vid det sista ordet. Ivgenting, sefior.? Huru? Ingenting? ?Det är en som säljer sötsaker och kamaterna säga att han är en at Lavalles spioner.? ?Det kunde lätt hända. Hvarifrin kom mer han ?? ?Jag vet icke, sefior; kamraterna vilja köra bort honom.? ?Godt; kamraterna få göra med honom som de vilja.? Soldaten gick åter och Rosas gaf sekreteraren eti tecken, hvarpå denne fortsatte: ?her på gin sida vunuvit landets sympatier. Och röfvarhöfdingen Lavalle bör ej rätt veta hvad hen. skall göra, ty enhvar ger honom olika råd. Hvad Rivera anr : Föreläsaren höll upp helt tvärt vid ljudet af ett förfärligt tjut och några hjertskärande jä rrop, som hördes helt nära. Då var den säckers vaköramde köptnat