Aftonbladet – 19 juli 1865, sida 2

visoriska brädställningar, hvarifrån kandi daterna tala till valmännen) och polls (egentligen vallängderna). Korrespondenten skil. drar på följande sätt dessa valsamman komster. . ?Valen i vår hufvudstad äro verkställda. Ölverallt har det liberala partiet segrat. Men innan jag talar om de redan vunna resultaten, tirde ni tillåta mig att i stora drag teckna fysionomien af hustings och valproceduren. Att börja mel har jag att konstatera ett ofantligt stort framsteg i massans uppföran. de Det är knappt tio år sedan man på de offentliga torget hörde icke folkets väldigs röst, utan skränet från en rusig, vidrig, i trasor höljd folkmassa, en låg pöbel, hvil ken alltid ställde sig under den kanzidatt fana, som betalade bäst. För knappt tio år sedan skulle ni ha sett de i kouflikten intresserade och patriciska familjernas eleganta vagnar samt galonerade och pudrade iakejer; ni skulle ha sett de båda ytterligheterna på samhällsstegen — den aristokratiska och tinanciella lyxen tvunget emåleende ät det usla patrask, hos hvilket den framkallade tjut och som litet emellan kastade ruttna ägg på kandidaterna; niskulle förgälves i detta slugs förberedande valförsamlingar ha sökt någonting, som liknade värdighet och stourhet; endast den fasavä kande, ohyggliga sidan hos vår fattiga mensklighet skulle ha framställt sig för edra ögon. De stora namnen skulle ha förefallit er små, de emå namun skulle ha ingifvit er ömkan. Vox multorum skulle för er j ha varit annat än vox sultorum. Men vid de allmänna vul, hvilka nu förs:ggätt, hade de gatuorgier, Bom nyligen voro deras traditionella följeslagare, vära nog försvunnit. Tagom t. ex. valen i Westminster, hvilka ständigt varit de mest tumultuariska i hufvudstaden och hvilka varit de lifligast omtvistade. Husiings? voro säsom vanligt uppresta mot S:t Paulskyrkans portik midt för Covent-Gurden-torget. Liksom alltid liknade dessa hustings de skädebanor på bockar, som konstmakare improvisera i småstäderna på marknadsoch högtidsdagar. På dessa ställningar befuuno sig kandidaterna och deras vänner med hatten i hand. Platsen mellan hustings och torget var upptagen af tre eiler fyra tusen åskådare. För kort tid sedan bestodo dessa folkbopar af halinakna menniskor, hvilkae skrän, skrattsaltvor och upptåg af plumpaste slug öiverröstade talarens stämma, genom sitt sjelfsvåld påmiunande om de fester, der de 10merska slafvarne hade privilegium att drifva gäck med sina herrar. Nu utgjorde det verkliga folzet — medelklassen, som tillsläpper majoriteten af valmännen — minst två tredjedelar af församlingen, och intet ekipage fanns på platsen. Så sågo hustings i Covent Garden uti förgär den 10 dennes, nomination (kallelse-)dagen. Med nomination menas kandidaternas presenterande. Denna presentation sker af en valman, understödd af en annan. När icke flera kandidater presenteras än detantal, som tillkommer valkretsen att utse, förklaras de presenterade kandidaterna genast valda af den magistratsperson, som är valförrättare. När flera kandidater uppträda, än som skola väljas till underhusmedlemmar, skrider valförrättaren till protvet med händernas uppräckande, hvari alla de närvarande deltaga, antingen de äro valmän eller ej, och Tförklarar utgången af detta prof. De kandidater, mot hvilka det uttallit, begära då the poll, d. v. s. att valmännen skola företaga omröstning. Westminster skickar två medlemmar till underhuset. Man visste i två månader förut, att de konservativa skulle uppställa kandidater i denna krets, hvilken representerat ar whigs alltsedan år 1846. De afgående medlemmarne voro generalen sir de Lacy Evans, som drog sig tillbaka för sin framskridna ålders skull, och sir John Shelley, som blitvit vaid i en provinskrets. De liberala presenterade kapten Grosvenor, lord Westminstera brorson, hvilken eger en mängd fastigheter inom sin krets och en mer än furstlig förmögenhet, ty inkomsten deraf ärmycket högre än civillistan. De radikala uppställde hr Mill, den berömde ekonomisten. Tories presenterade hr W. H. Smith, den förnämsta intressenten i en tidnings-. boktryckeri och förläggare agentskapstirma, som har europeiskt anseende. När de tre kandidaterna visade sig på hustings, helsades de med hurrarop af sina vänner. Mären i Westminster uppläste nu kungörelsen om valmännens sammankallande och uppmanade församlingen att med lugn åböra kandidaterna. Härefter blefvo kapten Grosvenor samt hrr Mill och Smith hvar efter annan presenterade och höllo tal till folkmassan, som ofia applåderade utan att förstå hvad talarne sede, emedan deras röst förqväldes af hurraropen och stundom af utuvisslingar. Derefter företog nären profvet med händernas upplyftande. Arr Smith och Mill fingo betydlig majoritet vid detie prof, hvilket dock ej hindrade mnären att förklara, att Smuh och Grosvenor segrat. Mill begärde då poll eller omröstning; kapten Grosvenor föreslog, och hr Smith understödde en motion om tack sägelse till mären: kandidaterna drogo sig nu tillbaka med sina vänner, och mängden dröjde ej att göra detsamma. Omröstningen försiggick följande dagen. Valmännen begåfvo sig till valförrättningen den största ordning. Manuppförde i hvarje srets inom valdistriktet en träbarack, för utt motiaga rösterna. Omröstningen försigsick offentligt; den röstande uppgifver sitt a a