Aftonbladet – 19 juli 1865, sida 2

Mycket väl, ers nåd. Ar icke Maza derute?4 frågade Rosa soldaten, som återkon:mit med sin tkopp hvarur hans herre alltemellanåt: drack litet Jo, han är der. tHan skall komma hit. Ett ögonblick sednare inträdde Maza, ei man, som sednare skulle spela en blodi; och afskyvärd roll i Rosas krig. Han va vid denna tid ungefär tretioter år, väl växt men med en dyster fysionomi, liknande er ond katts, hvari tydligt afspeglade sig elak: och lastbara böjelser. Rosas brydde sig ej om att helsa på ho nom, utan frågade blott: Finne: i er afdelning några af dem som grepos i går? tJa, ers nåd, fyra stycken. Hvad heta de? Maza upptog ett papper ur fickan och uppläste n:mnen på fyra olyckliga fångar. gripna såsom unitarier, beskyllda för all hafva velat emigrera. Är det alla? frågade Rosas. 4Vi ha ej fått flera på vår del, ers nåd. tGodt; arkebusera dem.4 Maza bugade sig ojupt och gick: Rosas återtog sin promenad öfver gollvet, men efter fem minuter stannade han och sade till Corvalan: Ni kan fara nu, Corvalan. Adjutanten beredde sig att gå. Ah, ni skall gå till dofta Maria Josefa och säga henne att jag skall göra hvad hon önskade. Godt, ers nåd. Gå också till Maritio och säg bonom...4 här afbröts Rosas af ljudet af tvenne tätt på hvarandra följande muskötsalvor. Yera och hans son, Alvarez och Veiez, de fyra nyss utsedda offren, föllo nu för Rosas kulor, liksom tio minuter förut OCalvilo för hans anhängares dolkar.8 Säg Marifio4, fortsatte Rosas, som om ingenting händt, Shvad som här tilldrager sig bch säg tillika att det der ut Sdm fm