ANDRA KAPITLET. Santos Lugares Morgonrodnadens första strålar började upplysa lägret och befästningarne vid Santos Lugares, och i det osäkra ljuset aftecknade sig mot horisonten föremälen derinom. Det var hundratals vagnar, jordvallar vid kanten af djupa löpgrafvar, bestyckade batterier, uppsiaplade högar af kanonkulor, sadlar, hästmunderingar, vapen, soldater, qvinsor, kärror, öfvertäckta med tältduk — allt blaundadt om hvartannat och i allrastörsta oordning. Trumhvirflarne, kavalleriets trumpeter, indianernas krigstjut, negrinnornas gäla rop, hästarnes stumpande, gauchos skarpa tillrop, då de löste sina gångare, utgjorde tillsammans ett larm, som förvirrade örat, lika mycket som ögat viltades af det brokiga hvimlet. Högqvarteret var förlagdt i en stor byggnad på högra sidan af lägret, som emellered ö äver matten Temnat öfvergentreten