Aftonbladet – 18 juli 1865, sida 2

romerska senatens dörr, utvisade åtminstone öfver hvilkas hufvuden hatet och bämnden sväfvade. Men i Buenos Ayres utpekades ingen; alla voro hotade af samma öde, lika obekant för alla; man kunde ej undgå det — antingen skulle man bli mördare eller mördarnes offer. Och detta är ej figu.ligt talat — man måste verkligen med La Mashorca höja knifven och vara färdig att störa till. Öfverallt har den moraliska anslutningen till en sak, huru orättvis och tyrannisk den än månde vara, alltid och naturligtvis varit ett skydd mot dess våldsgerningar. Så var deticke i Buenos Ayres. Den gamle, kände federalisten, som vågade vara hofsam eller hederlig; främlingen, som ej var hvarken unita:ie eller federalist; den fredlige och arbetsamme mannen, som aldrig uttalat en politisk mening; qvinnan, ynglingen, barnet till och med, alla inberepos i samma dom: att vara antingen ödlar eller offer.