Aftonbladet – 18 juli 1865, sida 2

ära fordrar rättvisan att göra åt flera personer, som gjorde nästan öfvermenskliga ansträngningar. Man nämner bland dem landshöfdingen Ekström. Från det ögonblick då eldsvådan blef känd och intilldess att den var släckt, var han i den mest ansträngande verksam: het, än på den ena punkten än på den andra, ledande och arbetande med släckningen i den mån hans förmåga medgaf. Vid kl. 5 på e. m., således omkring 5 timmar efter eldens utbratt, fingo några personer tillfälle att erfara huru odeladt landshöfding Ekström egnat sin omtanka åt räddningsarbetet. En landskontorist trälfade då landshöfdingen vid vestra bron, som just var räddad, och sade till honom? Jag skall helsa landsböfdingen från dess familj; den är på Wåxnäs.? ?Nå, Gud ske lof, svarade landshöfdingen, jag har icke vetat hvar den varit.? Vid räddningen af lagman Weinbergs hus tillkommer äran hufvudsakligen en hr Westholm från Örebro. Det var egentligen han, som genom sin energi tvingade det ovilliga landtfolket att bistå med släckningsarbetet, och han låg länge på taket och arbetade sjelf dermed. En ung hr Gabriel Rubenson från Göteborg utmärkte sig på flera ställen och införde en i Göteborg bruklig metod att skydda sig mot hettan under det han förde sprutslangen. Han fick nemligen tag ispelbord skitvor och verkställde sitt arbete liggande bakom dessa. En faktoriegare Andersson bidrog genom en ovanlig raskhet till räudningen af flera smärre hus. Skädespelaren Svensson vid hr Agardhs trupp var den som höll på att rädda spar bankens kassakista, och bicrädde äfven på flera andra ställen. Äfven hr Pettersson, af samma sällskap, arbetade oförtrutet. En ung finne af tysk härkomst, vid namn Floessel, af spenslig figur, sä stt man visst icke af honom väntat sig en sådan uthållighet, bemäktigade sig en häst och kärra och fick likaledes tag i en vattentunna, samt syntes derefter i 8å I timmar oafbrutet och lugnt köra sin vattentunna mella. brinnande