Aftonbladet – 18 juli 1865, sida 2

fasthet, ett moraliskt mod, en stolthet oc djerfhet, som männaen visst icke kund skryta med och som var en bitande före bråelse för de entusiastiska federala da merna och de fega män, som understödd den såkallade heliga saken. Den vackra eyd amerikanskan ber sitt sköna hufvud högt oc trodde sig ej behöfva böja det vid möte med den tidens store män. Hennes enkla lätta drägt tycktes nästan af sig sjelf bölj tillbaka vid minsta beröring med de fede rala damernas präktiga sidenklädningar Hennes lockar, förut prydda blott af blom mor och kransar, afskakade ofta federatio nens afskydda röda bandros, och visad knappt skymten af det lilla ljusröda band som dolde sig bland flätorna eller unde hatten. Allt detfa var ett brott. Och så snar det var så betraktadt, var också genast do men :älld, straffet bestämdt och bödlarn funva. De sednare, män af alla stånu och vilkor, ställde sig vid kyrkportarne, med förande stora mörkröda bandrosor och kru kor, innehållande smält beck och så snar någon ung flicka kom ut ur kyrkan utar att bära den stora federala rosetten på hä ret, greps hon gezast af dessa bofvar oci fasthölls, medan en i becket doppad band ros med våld trycktes fast på henues hufvud allt under federalistiskt skratt och skämt Mashorcaklubbens medlemmar, torghand. larne och framförallt negerqvinnorna och mulattskorna, som nu fått öppet frihetsbre: för att bättre kunna försvara sin moder, federationen, började hoptals midt på dagen ströfva genom staden. Ingen vågade numera lemna sitt hus utan säkerhetskort, om han ej sällade sig till röfvarskarorna. Dessas samlingsplatser voro, genom en tyst öfverenskommelse, utsedda på stadens kafeer, der man drack och ickebetalade, emedan kafevärden ansåg sig tillräckligt betald med att åhöra alla skålar och tal, som förekommo till federationens ära. Kaerna voro öfverfyllda af besökande hela ifibaes, fråg klocken fyre på eftermiddat