Aftonbladet – 17 juli 1865, sida 3

skulle göra heder åt en krigsbuss vid Konung Carl XV:s husarregemente eller någon annan rätt manlig trupp, sfäsom t. ex. vära skarpskyttar. Enhvar, det förstås, har sin solfjader, denna skönhetens oeftergifliga kommundostaf, teckenspråkets pekpinne, de tyg:u lunkarves tulk, den för:ägua roduadens skärm. Den öppnas, den flugtar, den igenfälles oupphörligt, omedvetet eller med det mest studerade koketteri. ÅA propos vapen, så påstås det, att bland qvivvorna af tolket i vissa trakter af Spanien ännu finnas de, som på gammaldags sätt bära en liten dolk, fästad vid strumpebandet. Men detta kan man icke så noga veta. Söderns barn växa i det fria. Snarare är intelligensen en krukväxt; men de kroppsliga formerna utveckla sig till fägring och friskbet. I norden äro barn och qvinnor mera buriåglar, snörlifsofier, bleksotsputeuter. Likval har hvarje blad i helsaus evangelium två sidor, likasom i bvarje annan bok. Med stort nöje betraktade vi barnens lekar ä Pradon. De små tlickorna dansade kring foutänerna eller nägon blomsterrabatt, alltid sjungande samma säng. Vi hade gerna velat taga med oss till hemlandet rockfickorna fulla af dessa vackra genier, om bara: tickorna varit tillräckligt srora. At alla de städer vi besökt i Spanien, har den första, Barcelona, behagat mi; mest. Den är väl belågen, vacker, Mor och folkrik, samt går i -petsen icke blott tör 8in provins, utan säkerligen ock för hela landet. Bland dess nionumentala byggnader vill jag om ämna katedralen och Lyecotester, hvilken i afseende på storlek och beqvämlighet, om än icke prakt, ötverträtfar La Scnla i Milmo och San Carlosi Neapel. Vär följande station Zaragoza, ett i krigshistorien berömdt nemwn, är en temligen kräpig stad, med tränga gator och höptirude qvarter. Här såvo vi för första sängen moriska konstruktioner och hörde om satten en stor serenad, utförd unisont fo en ihärdig trapp unga män, fom sckompegnerade sig med guitsrrer. (Forts.)