Aftonbladet – 17 juli 1865, sida 3

vanliga bankdepositbeviset, så har detta företräde derigenom att vara stäldt till viss man och på kortare uppsägningstid. Lät oss nu emellertid antaga ult förslaget går igenom; man lemnar ut en och annan million i obligationer, ställda till inlösen inom oktrojtidens slut, d. v. s. inom 10 år. Må ste obligationsräntan, för att erbålla pen ningar, sättas hög, så önska köpitalegare vanligen att tillförsäkra sig denna fördel under en längre tid. Flertalet ar obligatiocerna torde derför komma att förfalla vid slutet af oktrojen. Som våra läsare tiona har man förespeglat utlemnandet af län på 5 å 6 års tid med minst !s-del ärlig afbetalning; detta går förträffligt de försia 4 å 5 ären; under O:te, 7:de och 8:-ie året ligger denna rörelsegren i hvila och till det 9, 10 året har man att motse en väl arrangerad strypning, ty inom oktrojeus slut skola dessa obligationer samt och synnerligen infrias samt följaktligen hela jordbrukslonden stälias på utredning. Jurt emedan en så beskaffvd rörelsegren icke kan inpassas inom formerna af en vanlig bank med 10 ärig oktroj kommer den att utgöra en utväxt på bankrörelsen. Dethar icke varit möjligt att ordna hypoteksföreningar med 10-åriga oktrojer och den enda credit mobilier som ti.veg här i landet, nemligen kreditakticholaget förunnades 40 års oktroj, emedan man förutsåg att i händelse den kommer att drifva en omfattande tförlagsrörelse och för sädant ändamål upp taga betydliga summor wmot obligationer, vore det ej välbetänkt att förutsätta möjligheten at en utredning inom 13 år, I hvarje binkreglemente finnes intaget: att krediivkontrakt ej må a!slutas för längre tid än ett år och att län ej må beviljas å längre tid än högst 6 månader, hvaremot ingen Nikartad bestämmelse fiunes i kreditaktiebolagets stadgar. Vill man således på de grunder, eom i det ofvannämuda iörsluget blitvit ang:fna, inrätta en förlagsbark för jordbrukare?, så vore utan tvitvel enklast alt stifta ett förlagsaktiebolag utan sedel utgifningsräst och utan solidarisk ansvarighet på en längre tid t. ex. 40 är. En dylik institution kunde blifva både gagnande och lätt skött, det har ofta varit föremäl ör öfverläggningar buruledes man skulle kunna bereda jordbrukare lån af den beskaflenhet, att de vore kortare än hypotekstöreningarnes amorterivgslån men längre än vanliga bunklån, och vill man på fullt allvar begränsa en dylik länerörelse till realsäkerheter, med samvetsgranut uteslutande af borgen och andra namnsäkerheter, så blir risken jemförelsevis få obetydlig, att skilnaden mellan inläningsoch ut-låningsräntan ej torde behöfva sättas så hög som i vanlig bankrörelse, der utlänivgen hufvudssk!gen mäste grundas på namnsäkerheter. Ati såsom skedt uppställa bankförslag ionefattande föreepeglingar att man icke afser någon synnerlig vinst, bidrager icke att öka benägenheten för aktietecknivg, särdeles ientid, då ledigt penningekapital kan vinna både säker och förmånlig plocering. Den bankinrättning, hvars rörelse icke gifver en mo! rissen svarande afkastning, torde svärligen kunna tillvinona sig en omtvistad kredit; lertill kommer att det i allmänhet möter ärigheter att erhålla kunniga och redbara personer till styresmän för sådana industriella företav, hvars delegare väl fortfarande löpa en betydlig risk, men ej erbålla nöjaktig utdelning. Det klingar mycket vackert att i aflärer omtala att man icke afser synnerlig vinst, utan blott allmänt gagn?; men sådant är blott ett talesätt, som i I:khet med andra fraser, saknar all verklig be.ydelse. Dagligt Allehanda uppträder mycket allvarligt emot värt gillande af åtskilliga rikiga åsigter, som 1 hr Ridderstads, men ej det framlagda förslaget, hvarpå aktieteckningen skulle grundas, funnit plats. Bland lessa satte vi främst att utläningen mot! personliga borgenslörbindelser ?aldrig får sverstiga !0.del af bankens teckn ngssumma?. Eohgt Dagligt Allehanda har detta I tadgande ingen annan förtjenst än den att vara hemtadt ur Stockholms Enskilda banks . solagereglor. Detta är ett misstag, ty det rekom allraförst i de under friherre Palmtjernas tid utkomna filialbavkreglementen. i D. A. utropar: 7Oss synes föreskriften lika: skadlig som orimlig?. Här hår då änduli-: ven det olycksbrivgande borgenssystemet unnit inom pressen en värdig representant; : nen deua förefaller oss icke oväntadt; det tår så väl tillssmmans med åtskilliga anIra tillgörandenv, som vore oförklarliga, ! fall man hade uppfattat pressens mission rara att arbeta för nationens intellektueila ipplysnivg och ekonomiska välständ. Att nejda denna utveckling och hindra uppkomli en af välständ, dertill her ingeuunvg sålt sraftigt medverkat som just borgensspate; net! Mun telar ofta om de exempel dåji soda vänners borgen verkligen frumd:ugit sträfsamme unge män eller hulpit sådana som drabbats af tilltällig olycka; men man slömmer alla ae tusendetal, kom genom borvenssystemets följder nödgats tfromsläpa ett it fullt af bekymmer blott derföre att de obetänksamt skrifvitsitt namn utan att kunna honorera ätagna förbindelser. Nu hafva bankerna på sednare tiden dels gitvit förelrädet ät så beskaffade papper, hvilka re-l! presentera gjorda affärer, och dels försatt! borgensförbindelsen i sista rummet samt besränsat den summa, som må emot borgen utlänas. Detta ause vi ganska berömvärdt och hoppas att denna sträfvan må vinna l både erkännande och framgång. Det är! naturligt att alla reformer skola tinnva sina motståndare, liksom att dessa säkrast träffas der sakkän: edom brister. Men genom li härdighet och förtrostan till en god sekli vinnes framgång. Dogligt Allebundas påstående att bankernas bemödanden att iuskränka borgenssysiemet, endast afsett Patt lära folk aut skrif va rexlar, tarivar intet svar; men förtjent af stor uppmärksamhet är den af Dagligt Allehanda lemnade värderika upplysning, att exempel gilvas inom Östergötland, till . och med derpå5, att stardrängar och tor-. Ppare, för att få läna penningar, trasserat) soch accepterat vexlar!? Vi betvifla up ,