Aftonbladet – 15 juli 1865, sida 3

niel, vi andra, vi ha ej ett enda ögonblick för oss sjelfva. Det är sannt. cÅh, om jag hade eia talanger, setior Mariäo! om jag kunde skrifva som ni, så vore kamske mina bemödanden icke utan nytta förr vår sak; men huru jag äs sträfvar och söker vara öfverallt bäde natt och Jag, uträttar jag fördömdt litet i återställårens tjjenst. tcHvar: och en gör hvad han kan, sefior Bello, svarade Marifio, som var otillgänglig :ätven för smicker. sNär skola vi i fred och ro få se rotfästade de federala grundsatser som spridas genom-er tidning!4 Då det ej mera finnes några unitarier, hvarken erkända eller förklädda, svarade Marilio hastigt. tDet är hvad jag också i eftermiddags sade till sefior Årana.4 1 detta ögonblick kom en af Mancillas adjutanter till de båda samtalande och tillkännagaf att generalen önskade se dem. De gingo upp och funno tolf eller fjorton Personer till bords med generalen, alla med glaset i hand. Men underligt nog, de tömde nu sina glas för tredje eller fjerde gången och ännu hade ingen häntörande federalistisk skål utbrinfe i detta palats, hvars salar fordom återljudat af tal till frihetens och fosterlandets ära! Marifio ankom i tillräcklig tid för att dricka med dem, men han yttrade knappt ett enda ord. Nåväl, Bello, hvad behagar ni spisa?t sade Mucrcilla. 4Inge:nting, setior; men jag skulle gerna dricka ett glas för de federala vapnens framgåmg. sOch för diktatorns eviga ära, tillade Mancilla; alla tömde sina glas, men under tystnad. — sKommendant Mariitio!S SGenast, ecneralt, svarade denne närmade sj anc som. tog: NOD) got aTviter frän de Maga beh ENE