STOCKHOLM den 15 Juli. Engelska tidningarne innehålla alla i dessa dagar mer och mindre utförliga redogörelser för det nyss upplösta parlamentets verksamhet och karakter. Vi återgifva här det omdöme, som egnas detsamma af Daily News: ?Man kan, säger nämnda tidning, hvarken tillräkna detta parlament stora dygder eller stora fel. Dess egenskaper ha samtligen varit at neutral natur, och hela dess politik var negativ. Men om det också uträttat föga godt, så undvek det i stället mycket dåligt och lade allvarsamt på bjertat ordspråket ett lyckligt land har ingen historia?. Det vore obilligt att neka, att det utgjort en temligen trogen spegelbild af den tid, hvari vi lefva. Kunde man antaga att parlamentets själ, liksom menniskans, egde en tillvaro på andra sidan grafven, så skulle det sednast bortgångna parlamentets själ säkerligen återfinnas på det ställe i Hades, der de skuggor, com hvarken gjort godt eller ondt, 1 evighet skola svärma fram och åter i det ljudlösa oändliga rummet. Hvarje lagstiftande församling måste antaga sin tids form, färg och behof. Det värsta, som kan sägas om vårt sista parlament, är mähända att det icke varit tarfligare, mera sjelfförnekande och prineiplösare än den öfriga verlden. Det har dock blilvit undervisadt och upptostradt i den politiska moralen af en statsman, som bättre än någon annan förstår att uppskatta värdet af ett lugnt offentligt lif, och som vet besked om hemligheten, huru man genom att lämpa sig efter det bestående förvärfvar sig rykte och försäkrar sig om ett lyckligt resultat. Att ifra mot ett parlaments slöbet och likgiltighet skulle vara detsamna som att medgifva nationens slöhet och likgiltighet. I välorganiserade stater med bestämda regeringsformer kan det aldrig vara en lagstiltande församlings uppgift att framkalla oro och split. Om valmännen äro nöjda, måste ju också församlingen vara nöjd, och det skulle vara det gröfsta hyckleri i verlden, om man ville förebrå ett parlament att det icke vore missnöjdt och oroligt, medan hela landet, som det representerade, vore lugnt och tillfredsstäldt. Så mycket kan man med. godt samvete. säga till ursäkt för det afgångna parlamentet: Dess negativa dygder ha till och med varit ännu mera aktningsvärda. Det har icke gjort något för att framkalla ett krig i Europa; det har bevarat neutraliteten i amerikanska kriget; det har lefvande och konseqvent lagt sina sympatier i dagen för Italiens oafhängighet; det har icke blott med ord protesterat mot Savoyens och Nizzas införlifvande, utan äfven med en minnesvärd handling, mot de joniska öarnes afträdande; det bar uttalat sig mot öfverfallet på Danmark och grymheterna i Polen, men visligen låtit sig nöja med den moraliska interventionen. I sittinre gillade det Gladstones lysande finanspolitik, gjorde ett par steg framåt i justitiereformen och gick i rehgiösa frågor, om icke precist framåt, så åtminstone icke tillbaka. Säledes kan det gå till hvila, i medvetandet att ha velat, om det än icke uträttat, mycket godt.?