Aftonbladet – 14 juli 1865, sida 3

af edsförpligtelsen. Man behöfver likväl icke i Onenten uppsöka mental-reservationer, hemliga undanflykter, förtiganden, ord utsagda i en mening, för att förstås i en annan, eller ord inpassade med låg röst i meningarne, som innebära motsatsen af hvad I hörbart förmäles.. :) Sålunda uppgifves, dels af en engelsk rättslärd, J. Bentham, att vissa af hans landsmän med lugn aflägga falssk ed, om de med läpparne vidröra hand eller handske, i stället för evangelierna; dels af en tysk, L. von Jagemann, att han skulle kunna skrifva en särskild afhandling angående de mångfaldiga mental-reservationer, derom han under förtroliga samtal med tyskt landtfolk fått kännedom, och dels af en fransk, KE. I Dumont, huruledes läran om mental-reservationer tidigt blifvit af den lärde kasuisten Sanchez satt i system, och citeras efter honom: Man kan svära, att man icke gjort en sak, fastän man I verkligen gjort den, om man för sig sjelf tänI ker. att man icke gjort den en viss dag, eller förr än man blef född, eliter förstår under någor dylik omständighet, utan att de ord. deraf man I betjenar sig, förråder sådant, och detta är ganIska beqvämt vid många tillfällen och anses alltid ganska rätt, när det är nödigt eller nyttigt för helsan, äran eller ett godt ändamål.? När man blifvit föranledd allvarligen taga i betraktande alla de med edgång förenade olägenheter, af hviska .de här ofvan anförda endast utgöra en ringa, kianske den ringaste delen, då intet yttrats t. ex. om de i vissa länder ännu öfliga presteder. deras beskaffenhet och inflytande till undertryckande af sanning och forskning samt upprätthållande af skrymteri, torde det vara urktligt, om mar, å ena sidan öfvertygad som jag tror man miste blifva derom, att olägenheterna af edgångunder de flesta förhållanden öfverväga fördelane, samt att totala afskaffandet af edgång i allnänhet endast är en tidsfråga, å andra sidan af cen fara man vid alla reformer löper att fördröjt dem, derest man tager för stora steg, hvilka föranleda steg tillbaka, känner sig manad till stor 7arsamhet och tveksamhet i fråga om valet af tid och sätt för reformens genomförande. Jag vågar emeellertid antaga, att det nu i ailmänhet skall meedgitvas, att edgång är alldeles öfverflödig, hvadd angår alla sannt religiösa och moraliska personner, samt att den endast medför olägenheter beträffande de icke religiösa och icke moraliska; men att i afseende å det emellan dessa klasser befintligaa antal lättsinniga, eller emellan ondt och godt svacklande personer, den fördel ännu af flertalert på as, att eftertanka och jsamvete, isynnerrhet då vittnesmål aflägges, skärpas och väckas 1 medelst edgång. Denna fördel Iblifver likväl mindre i den mår inom ett samhällle, dels antalet af dylika personer är ringa, octh dels den lagliga och det all: männa tänkesätttets garantier göra sig mera gällande. Jag vågar ytterligare i underdånighet antaga, att vårt fädernesland, till följd af många samverkande orsaker, särdeles genom den nästan obegränsade tanke-, taloch tryckfrihet. som de facto, om ej de jure, under de sednare åren egt rum, och genom den tvåfaldiga kortroll, bvilken fI från både regering och representation här utöfvas å alla embetsmän, samt det strängare ansvar å dessas förseelser som i den nya strafflagen beämmas, nu i myssnämnde hänseende är i den ställning att dem påräknade fördelen af edgång här jemförelseviis finnes obetydlig, om ock ännu så stor att den icke genast kan alldeles eftergifvas. ; Justitiekanglersrsembetet har i dess utlåtande af den 21 Juni 18559 samt vidare här ofvan i underd. omförmält huruswsom ett stort antal eder under de sednare åren häär i landet blifvit afskaffade. Då ingen endda olägenhet derafveterligen blifvit föranledd: cdi båda statsmakterna synas beInägna att nu ytterligare inskränka antalet ed gångar och reviidera edsformulären, och då sex r snart numera. derefter förflutit. anser jag, på sätt här ofvan i underdånighet är antydt. mina år 1859 yttrade betänkligheter i afseende å lämpligheten att åter upptaga denna fråga böra vika, samt vågar, under förutsättning att justitiekanslersembetets yttrande icke är på alladt angaende Ide eder, hvarom grundlagarne eller riksakten stadga, i underdånighet tillstyrka det Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta: att frågan om afskaffande, ändring eller inskränkning i de eder, hvilka omförmälas i allmänna lagen, eller öfriga, jemlikt 57 regeringsformen tillkomna stadganden må ä0fe upptagas vid den pröfning, som sannolikt snart måste företagas aflagberedningens år 1849 afgifna förslag till rättegångsbalk; att vid den pröfning må komma under öfvervägande, huruvida icke, åtminstone i de fall, der edgåmg icke är at någondera parten äskad, i sttället för ed, blott afgifves på ?heder och samvete? lemnad försäkran, samt om icke, der edsförpligtelse skall fortfarande afgifvas., formuläret bör ändras t. ex. på det sätt, att det vanliga slutet: 7Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ?, borttages, och orden: svär vid Gud och hans heliga Evangelium? utbytas mot orden: 1 ?svär infor Gud?. att, i stället lör den nu brukliga trooch huldhetsed, skall afgifvas en försäkran af följande lydelse: Jag N. N. lofvar, att jag städse skall vara min rätte konung, den stormäktigste furste och herre Carl XV, Sverges, Norges, Göthes och Vendes konung, huld och trogen. Jag skall ock med lif och blod försvara det konungsliga väldet samt rikets ständers frioch rättigheter, allt i öfverensstämmelse med rikets grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma. etta lofvar jag på heder och samvete hålla?. att sådan försäkran af hvarje person endast en gång åt hvarje konung afgifves; ) att alla embetsoch tjenstemannaeder afskaffas, men i stället, när och på sätt instruktion, reglemente eller annorledes af E. K. M:t bestämmes, vid tillträdet af befattningen, erinran meddelas t embetseller tjenstemannen angående hans åligganden jemte det ansvar försummande deraf medför ; . att alla andra nuvarande, här ofvan icke omnämnda, i den ordning 89 regeringsformen omförmäler, tillkomna föreskrifter angående edgångs afläggande förklaras hafva upphört att gälla, samt att till följd häraf den läkare åliggande skyldigheten att åt embetsutlåtanden gifva ytterligare edelig bekräftelse äfven upphör, men att dessa utlåtanden deremot, likasom de öfriga E. K. M:t pröfvar nödigtnu eller framdeles bestäm . a, skola undertecknas: Detta embets-utlåtande (intyg) är afgifvet under den ansvarighet lag stadgar?, eller ock skrifvas i papper, hvarå dylik mening öfverst å första sidan är tryckt eller litograferad. Justitiekan:lersembetet finner, såsom ytterligare anledning till denna framställning, sig endast öra tillägga, att man torde kunna hoppas: att, derest edgäng anlitas endast sällan och vid tillfällen, då allmänna ltänkesättet ännu icke förkastat dess använI dande. edoånegen skall få ökad betydelse