Aftonbladet – 14 juli 1865, sida 2

på sin svåra expedition lördagen den 15 dennes, kl. 4 e. m. — — Peler den Stores politiska testamente. Sista numret af tidskritten Archives for the HiHO of Saxony inuehåller en märklig artikel, som söker visa, att det dokument, hvilket hittills antagits utgöra Peter den Stores politiska testamente, och hvilket innehåller en plan till Europas underkufvande och isynnerhet till Polens delning, icke är äkta. Artikelns författare, grefve C. FE. Vilzthum af Eckstädt, bevisar genom rapporter af hr von Pezold, sachsisk minister 1 S:t Petersburg 1747, att Peter den Store verkligen efterlemuade ett politiskt testamente, men hvars iunpehåll är diametralt motsatt det dokument, som hittills gällt för att vara hans testamente. Af de af hr v. Pezold nu först upptäckta diplomatiska rapporter synes, att då Ryssland stod i begrepp att förklara Turkiet krig 1737, hölls i Petersburg en hemlig konelj, der kejsarinnan Anna förde ordet. Vid ewa tillfälle häntydde baron Schaffirow, som förut varit en mycket konfidentiel rådgilvare hos czaren, på vissa politiska instruktioner, hviika kejsaren lemnat till sina efterträdare. Kejsarinnan erinrade sig då att ett litet skrin innehällande papper hade blifvit efter kejsarens död till henne öfverlemnadt af hans sekreterare Makarow, hvilket hon hittills lagt å sido. Skrinet öppnades och grefve Biron, kejsarinnans gunstling, som då var närvarande, meddelade dess innehåll i förtroende åt den sachsiska ministern. Hr v. Pezold afskickade omedelbart en rapport om saken till sachsiska regeringen. Grefve Vitzthum af Eckstädt har nyligen varit nog lycklig att upptäcka denna rapport uti sachsiska arkivet 1 Dresden och offentliggör mycket vigtiga utdrag derur uti det nämnda magasinet. Följande äro Peter den Stores grundsatser för den politik som bör följas af Ryssland mot Polen, och hvilka stå i rak strid mot art. 1V i det apokryfiska testamentet, hvari konungarikets delning rekommenderas: Fullkomligt god vänskap måste alltid underhållas i Ryssland mot Polen och intet tillfälle anses så fördelaktigt, att man bör önska vinna något nytt på dess förlust och skada. Ty då det sednare är ett stort, väl gyunadt och befolkadt land, måste vi så mycket mera undvika att drifva det till förtviflan genom något slags förtryck, och derigenom låta detsamma känna sin styrka, emedan Ryssland å andra sidan icke är så befolkadt, men just lika mycket blottadt som Polen. Man bör således tagu i betraktande att till följd af dei intresse, hvilket andra makter skulle finna uti polackarues upprätthållande, skulle Polen, i fall af behot, aldrig lida brist på bundsförvandter; men attsnarare turkar, tartarer och svenskar skulle stå färdiga att lemna hjelp; och det skulle bli lika lätt för de förra, om de erhölle fri och underlättad passage genom Polen, att anfalla Ryssland med effekt som det eljest skulle blifva svårt för dem. Ryssland har derföre endast att draga omsorg om att Polen förblifver i dess närvarande form och medlen dertill äro hufvudsakligen följande: Grekiska trosbekännare i detta land skola icke förtryckas; ökningen af den reguliera armen måste på det sorgfälligaste undvikas; och genom beviljandet af vissa pensioner bland magnaterna alltid förskaffa sig ett band på några af de skickligaste och mest aktade, för att med deras hjelp kunna befrämja eller motverka så som man önskar vid riksdagarne förekommande mål. ?Vidare bör Ryssland grunda ett nära och hemligt förstånd med konungen af Polen, isynnerhet i hans egenskap af elektor i Sachsen. I detta sednare afseende har det honom att tacka för bevarandet af sin krona, ty hade icke sachsarne framryckt till Riga efter slaget vid Narva, hvilket utföll så olycksdigert för Ryssland, och derigenom förmått svenska armån att begifva sig dit och förflytta hela krigsteatern till Polen, skulle det varit beröfvadt alla utvägar att repa sig. Man finner nu att konungen i Preussen ständigt samlar mera penningar och trupper. Som nu konungen i Polen isynnerhet I såsom elektor har ett och samma intresse som Ryssland uti att hålla ett vaksamt öga på a grannar, hvilkas förbund erfarenheten sat icke vara påliviga, och för att hindra dem ifrån att göra några nya eröfringar, således för att på förhand förekomma dessa och blifva i stånd att vid hastiga fall ömsesidigt gifva hvarandra hjelp, kunna inga I bättre och säkrare medel linnas än att all. tid förblifva i förbund och godt förstånd med Sachsens elektoral-hus.? — Armens båda äldsta veteraner inom officersgraden, öfverstelöjtranterna Carl Magnus Lagercrantz och Clas August Charpentier, ha aflidit i Småland, den förre den 7 och den sednare den 8 Juli, båda 93 år gamla. Om den sednare meddelar WexiöBladet följande lefnadsteckning: 4ä a ALA