AMALIA Roman i tvenne deiar. ep Jose Mårmol). Nåväl, i går sade du mig att du brutit ditt hedersord genom att ej efier löfte åhöra läsningen af fru Riveras intressanta memoirer, men jag förmodar att du i dag tagit skadan igen, sade Amalia. Nej, min dyra kusin, sade Daniel och började skära sönder en fågel. Det var illa gjordt.4 Kanhända; men jag ämnar ej besöka min entusiastiska väninna, förrän jag kan få den äran att föreställa Eduardo för henne. Hurn ?4 sade Amalia, rynkande pannan. Mig!S utropade Eduardo. SJa, jag tror ej att här finnes någon annan med namnet Eduardo. vAkta er att låta detta tillfälle gå er ur händerna, sefior BelgranoX4, sade Amalia med den ton och min, som fruntimren bruka, då de vilja säga till en älskare: Bevare er Gud från att göra något dylikt. cAmalia, jag har ej fullkomligt förlorat förståndet, svarade Eduardo. Det är illa nog, inföll Daniel; jag har aldrig funnit att klokt folk har lyckan med sig. Ah! nu förstår jag hvarföre hon följer dig! sade Amalia, som ville hä.nnas litet på Daniel. Rätt! som den vördnadsvärde presidenten Salomon säger; ty om Eduardo vore mindre klok och spetsfundig, skulle han inse hvilket mäktigt beskydd vänskepen med diktatorns syster vore för honom; han skulle göra henne ett.besök, läsa hennes memoirer, äta upp Riveras mat, stänga sig inne i sa) Se A B. nr 83-085, 87, 82-92, 92, 56—102, 104, 106, 107, 109, 112, 112, 118117 (BI 119, 123. 124 (BY—L26, 198-134. 138 128 140 143, 148-—A45858.