der dess anammande hafva sina hufvud lika högt och lika längt framåt böjda. En rik bonde, Olof Nilsson i Backa, en man af ovanlig längd, invände emellertid, att detta var alldeles omöjligt för honom, som alltid gick till pattvarden med sin dotter, hvilken deremot är liten till växten. Men, menade Olof Nilsson, om pastorn ovilkorligen önskade och ville ha det så, vore det väl bäst att pastorn lät hugga ut ett stycke framför altaret, så att Olof Nilsson fick ligga på goltvet, eller ock låta de, som voro mindre än han, stå. Attförhållandet mellan Lindbäck och församlingsboerna en längre tid varit spändt, bevisas deraf, att sistlidne Maria bebådelsedag hade en stor del af församlingen infunnit sig vid kyrkan, men der stannade alla utanför och endast Lindbäck och klockaren voro inne i kyrkan. Bönderna i Silbodal ha förr varit ganska förmögna, men de äro nu till stor del skuldsatta, och det finnes nästan endast småbrukare?. Lindbäck har ofta sagt alt församlingsboernas hat till honom hade endast sin grund deri, att han arbetade och satte sitt boställe i godt skick, då deremot hans företrädare gjorde ingenting för detsanima — ett förhållande, som lär vara fullt öfverensstämmande med sanningen. Han trodde att silbodalarne ville ha honom bort; men han förklarade att de skuile förr bort än han, ty de voro alla Carlstadstorpare, säsom han kallade dem och hvarmed han menade att de hade sin egendom hypotiserad i Carlstads bank och att, när tiden kom då de skulle inbetala sins lån, de måste sälja sina gårdar och sålunda gå ifrån dem och församlingen. Han lär ångrat, att han afgifvit sin bekännelse, men tar för gifvet att han får nåd. Han hade begärt att få böcker att läsa: cellen, men då man gjorde honom upp märk: som på, att han hade bibel och psalmbok, som just var lämplig läsning för honom. svarade han, att dem kände han förut, han ville hafva resebeskrifningar och romaner. ty detta var af mera lättsmält natur, och som han var viss på att få nåd, tyckte han sig ej behöfva bråka med sin bibe och psalmbok.