Aftonbladet – 13 juli 1865, sida 2

— Lindbäck. En korrespondent till Falu Tidning, som länge bott i samma ort som Lindbäck, berättar bland annat följande: L. har, enligt hvad det påstås, varit misstänkt i öfver 17 år för att hafva begått större brott, men som ingen uppträdt såsom anklagare eller haft tillräckliga bevis, har saken sålunda blifvit nedtystad cch småningom glömd. Det är mer än underligt, att han någonsin kunde få Silbodals pastorat, då han redan 1856 var ytterst illa anskrifven hos folket. Mot sina underhafvande har han alltid varit ytterst sträng, och med sina församlingsboer låg han ständigt i delo. Såsom exempel må anföras, att han aldrig tillät sitt folk alt gå i andru skodon än träskor, emedan han sjelf begagnade dylika utanpå sina stöflar så snart han gick ut. Rörande hans förhållande till församlingen kan nämnas, att han förliden höst af icke mindre än 29 olika per-oner var anklagad deis för misshandel, dels för tvistigheter rörande församlingen, men han redde sig och gick fri från alltsammans. För den nye landshöfdingen förklarade han i fjol höst vid en beväringsskrifning att har var oskyldig till allt hvad man tillvitat honom, och att han, för alla misstankar som fallit på honom, endast hade att tacka länsmannen, bvilkon ville hämnas på L. för det denne fjor åtal rörande en lönnukrog, som med änsmannens vetskap hölls af en annan person. Ett drag ur hans presterliza verksamhet är särdeles karakteristiskt. På en sockenstämma i fjol lät L. förstå, att han ville att alla som begingo nattvarden skulle un