Aftonbladet – 13 juli 1865, sida 2

skedda tullnedsättningarne. Härmed ville tal. icke säga, att han önskade borttagande af alla tullar, men att ingen anledning till en återgång nu förefunnes. Obestridligt vore, att nationen nu erhölle sina förnödenheter till bättre pris än tillförene samt äfven erhölle bättre varor än förr. Tal., som medgaf att olika åsigter kunde vara berättigade derom, huru fort man ytterligare borde gå framåt på frihandelns bana, ansåg emellertid att icke någon borde väljas till :representant som vill återgång i tull-lagstiftningen. Kreditlagstiftningen, finansväsendet och jernvägsanläggningarne komme äfven att i hög grad taga den blifvande riksdagens uppmärksamher i anspråk. Hvad jernvägarne anginge, så vore det obestridligt, att ju flera sådana vi erhölle, desto bättre; ty detta kommunikationsmedel vore numera det enda medlet för ett land att någorlunda följa med tidens utveckling i andligt och materielt hänseende, att gå framåt i civilisation i detta ords fulla mening; men man måste dock vid besluten härom taga sina krafter i betraktande och det funnes för närvarande starka skäl, som manade att taga i öfvervägande om det ej är nödvändigt att göra ett afbrott ijernvägsbyggandet. Att vi nu se oss nödsakade härtill med afseende på de förhandenvarande tillgångarne, berodde visserligen till icke ringa del af det sätt, på hvilket statens låneaffärer blifvit handhafda. Detär sannt att förhållandena ej voro gynnsamma, men vederbörande vore heller ingalunda lyckade i sina företag. Att emellertid jernvägsarbetena ej böra helt och hållet afbrytas är naturligt. Ingen, ej ens de mest hushål saktiga. lärer begära attt. ex. arbetena på vägen till Norge skola afstanna. Vägen genom Östergötland är äfvenledes en lifsfråga för denna provins, synnerligen med afseende på den betryckta ställningen derstädes, och denna väg är af vigt äfven för hufvudstaden. I talarens tanka borde man för närvarande stanna vid dessa båda banor. förklarande han dock sin på erfarenhet grundade öfvertygelse vara, att det i dessa frågor komme att ga alldeles oberoende af personliga sympatier. Talaren vidrörde derefter med några ord vigten af det väntade förslaget om en allmän nationalbeväpning och frågan om vårt sjöförsvars ombildning, eller rättare, om danandet af ett sjöförsvar, som vi nu icke ega, hvarefter han yttrade, att man understundom förebrått hufvudstadens representanter, att de ej alltid intagit den plats dem borde tillkomma. Han erkände att så i viss mån var förhållandet, och fann anledningen dertill i bristande kommunalanda inom. hufvudstaden sjelf, hvilken brist åter härrörde af den här rådande ståndsoch klass-splittringen. Man hade en embetsmannaklass, hvars flesta medlemmar skötte sina embeten och uppburo sina löner, men för öfrigt ej ansågo sig ha med. allmänna angelägenheter att skaffa. Vidare hade man en mängd personer, som här förstörde sina inkomster, men hade sina intressen på helt andra håll. Dessa och andra skäl hölle hufvudstadens invånare splittrade i klasser, och först då dessa klass-skilnader försvunno kunde man vänta att här skall uppstå en kraftig allmän anda, som skall visa sig verksam, vare sig att det gäller statens eller kommunens angelägenheter. fn annat skäl, hvarför hufvudstaden icke alltid blefve representerad såsom sig borde, låge deri, att många funnos, som kunde vara lämpliga till mottagande af ett sådant uppdrag, men anse sig ej behöfva åtaga sig det dermed förenade besvär, som ej uppväges af någon vinst, såvida man ej såsom sådan skattar det medborgerliga förtroendet, hvilket tal. för sin del gjorde. Husegaren Ljungdahl yttrade några ord om det battongvälde under hvilket han ansåg hufvudstaden lida, och lade de blifvande representanterna på hjertat att söka värna allmän rätt och allmän säkerhet. Hr Blanche uppträdde derefter med förklarande, att han nu liksom förr kände en djup ovilja mot att ånyo inträda i fyrdelningen eller bli fjerdingsman för tredje gången, men, ombedd af sina vänner att åtminstone icke sjelf lägga hinder i vägen för sitt omväljande, gåfve han sig nu på nåd och onåd, försäkrande att, ifall hen blefve vald, skuile han förr stupa än lemna sin post, emedan han ansåge representationsförslagets genomdrifvande at allrahögsta vigt; och skulle detta förslag falla, måste alla de utvägar begagnas, hvartill grundlagen berättigar: Ingen förlängning af riksdagen; ingen ny statsreglering; nytt representationsförslag, likt det fallna, hvilande; riksdagen derefter upplöst och ny sammankallad! Se der programmet för en medlem af instundande riksdags borgarestånd. Det vore väl märkvärdigt om man icke slutligen kunde bli qvitt en riksdagsordning, så intrasslad, att knappast någon af barbareskstaterna skulle beqväma sig för densamma. Borgareoch bondestånden måste göra slut på det nuvarande tillståndet och hela folket ha de bakom sig. Sedan derefter diskussionen förklarats slu tad, beslöts företagande at det föreslagna I profvalet, dervid den med slutna sedlar verkställda omröstningen lemnade det resultat, att hr Blanche erhöll 62 röster, hr Stråle 51, hr Dufva 6, hr Brandel 3 och hr Ljungberg 2 röster. Hr Blanche erinrade slutligen de närvarande om, att valsättet vid sjelfva riksdagsmannavalet numera är så tillvida förenkladt, att man blott behöfver hemma eller vid valsammankomsten upptecknoa sina kandidaters namna och helt enkelt, utan vidare besvär, aflemna valsedeln, hvarefter sammankomsten upplöstes. Bland besynnerliga regerinosbeslut äro de