Aftonbladet – 13 juli 1865, sida 2

STOCKHOLM don 13 Jult Valmöte i hufvndstadens fjerde valkrets egde rum i går afton i Berns salong vid Berzelii park. Sammankomsten öppnades af hr Blanche, som af de närvarande med acklamation valdes till ordförande. Sedan hr Blanche derefter uppmanat de närvarande att yttra sig rörande den angelägenhet, som föranledt sammankomsten, uppträdde Husegaren Hagström, som till en början erinrade derom, att då det k. representationsförslaget vid nu instundande riksdag förekomme till afgörarde, och då svenska folket nu i56 år läng-. tat efter den reform, som genom dess antagande skulle åvägabringas, så gällde det för valmännen framförallt att rösta på sådana män som man vore viss på uppriktigt önskade förslagets framgång. Det lede visserligen icke något tvifvel, att om förslaget nu fölle, det skulle ånyo komma på ågordningen. men uppskofvet komme att utöra en oersättlig förlust för fäderneslandet. Taaren anhöll för sin del få nämna två kandidater, hvilka han ansåg lemna full trygghet med afseende å riksdage:.s nyss antydda hutvudfrågnr, nemligen kretsens förra representanter, hrr Blanche och Stråle, hvilka med heder fullgjort det dem förra gången lemnade förtroende och om hvilkas frihetsvänliga tänkesätt man kunde vara förvissad. Tal. föreslog slutligen, att då valen stode nära för dörren, man måtte till undvikande af den tidsutdrägt som skulle uppstå genom en komites tillsättning och nytt sammanträdes utlysande, nu genast skrida tll profval. Fabriksidkaren Stråle tackade den sista tala-. ren för den goda tanke han yttrat om kretsens förra representanter, anseende han likväl att hvad som yttrats väl egentligen finge anses hafva afseende å den äldre och erfarnare riksdagsmannen hr Blanche. Då emellertid äfven talarens nåmn blifvit nämndt, fann han sig deraf uppfordrad att yttra några ord. Det vore naturligt att valmännen sökte göra sig reda för sina blifvande representanters tänkesätt i de vigtigaste bland de frågor, som förekomma till handläggning på riksdagen. Isynnerhet vore detta fallet då en riksdag tillstundade, som otvifvelaktigt blefve den vigtigaste sedan det nya statsskickets införande år 1809. Främst i vigt bland de ärenden, som stode ..på dagordningen vore representationsfrågan. Arendet vore redan förut på detta samma. rum afhahdladt och talaren ville derföre icke upptaga tiden med någon utredning af ämnet. vad hans egna åsigter om saken beträffade, vore de förvarade i borgareståndets protokoll och således af valmännen väl kända. Han ansåg likväl att, då det inträffat attrepresentaner af borgareståndet dristat förklara att de ämnade motsätta sig förslaget. det vore af dubbel vigt för valmännen, att de väl tillsåge hvilka personer som komme att i borgareståndet representera hufvudstaden. Man vore skyldig respektera älven åsigter, stridande mot ens egna, och let kunde för öfrigt icke påstås, att det nu hviande representationsförslaget, lika litet som nåot menskligt verk, vore tullkomligt, men deraf Följde icke att någon vore berättigad att bedraga nationen på hvad hon är berättigad att vänta af sina representanter vid den stundande riksdagen. Hufvudstadens valmän borde derföre för sin del illse, att ej någon röst från deras representanter höjdes emot förslaget. (Bifall.) En annan angelägenhet, som komme att spela en stor roll på nästa riksdag, vore striden melan skyddssystemet och hvad man i dagligt tal kallade frihandeln. Huru stor denna roll komme att blifva vore omöjligt att förutsäga, men visst vore, att med afseende å det sätt, på hvilket strilen blir afgjord, det kommer att ligga en stor igt på borgareståndets och särskildt på hufvudstadens representanters hållning. För sin del hade tal. redan gjort för sig klart, att utan att nan borde gå så långt i fryhandelsriktning, som en och annan tycktes ha för afsigt, måste man lock af alla krafter söka förhindra en återgång ill skyddssystemet. Många anse sig lida genom len nya handelslagstittningen och otvifvelaktigt vore, att hela den jordbrukande klassen för närvarande berunne sig i ett stort betryck. Men rågan vore i hvad sammanhäng detta stode med len friare handelslagstiftningen. Talarens åsigt var att det öfverklagade betrycket hade andra skäl än den s. k. frihandeln, ochatt dessa isynnerhet vore att finna i öfrerdrift i spekulationer. Tal. vore sjelf industriidkare och hans öfvertr selse var, ätt hAlringarne ej lidit af de hittills