Aftonbladet – 10 juli 1865, sida 2

STOCEHOSLM den 10 Juli Till de uttalanden rörande representationsfrågan, utur kyrklig och presterlig synpuukt, som vi redan meddelat, ha vi att lägga ett! par af ganska märklig beskaffenhet. Domprosten Wieselgren har, med anledning at en uppsats, som varit synlig i det pietistiskt kyrkliga bladet Skånska Budbäraren, tillsändt oss följande uppsats: Kan det onda, som ?Riksda smannen under 8 riksdagar? i Skånska Budbäraren 1565 n. 26 och N. Strinnluod, f. d. Taiemannen, i Wäktaren 1865 n. 26 anse följa af det hvilande förslagets till ny riksdagsordning antagande. ej uppkomma i större matt af dess tförkastande? Kan det farliga i förslaget till en riksdagsordning, baserad på räkning af menniskor och penningar? tillintetgöras genom blotta förkastandet, der likväl ingen erk mner sig vilja bibehålla det gamla? Hvarpå ekall det nästföljande nya förslaget grundas, då det ej skall ske på menniskor — utom hvilkas beräkning ju allsingen riksdagsordning behöfs — och penningar, som ju måste erkännas vara produkten at den menskliga verksamheten och hvilka med sin vexlande storlek angifva den olika verksamhetsförmågan och sjelfbevarelseintresset? Ar det antagligt, att man vid ett nytt förslags uppgörande lägger intelligense ? — hvarowm nu så mycket talas — till grund, tillerkännande en hvar rätt att taxera gin intelligens, såsom man tillåtit folket sjelf taxera sin inkowst; eller skall man krätva för valrätt eller valbarhet vissa doktorsexamina? Skola ej efter nederlaget 1566 de två makterna menniskorna och penningen komma fram med ännu mera vrede mot börden och prestintelligensen och det s. k. jordbruksintresset, proteksionismens skyddspatruon? Behöfs experimentera? Kan man ej redan conkludera, då man ransakar de förslag, som nu aflöst hvarandra under 45 år? Skall man, efter nuvarande förslagets fall med större allvar vilja? bibehälla den historiska grunden? för vår samhällsbyggnad? Skall man säledes tro sig kunua at vär adel, vexlad i alia möjliga samhällselementer, bilda en integre runde del af folkmakten med ett — konserverande element? Jan Jausson? (Claus Liwiju eller Askelöf) bade för flera decennier se dan den statsmannablic en att i flerizlet af det nu varan.ce adelsståndet se det säkraste. upplösningselementet. Hurtmansdorit torde förkortat sitt lf genom sorg, då den sdel, som länge låtit honom arbeta ut sig för denmun, ej löljde hans räd att frånsäga sig sjeltskrifveuheten och antaga ständsval. Hade det skett, innan ett sädant förslag, som det nu liggande kunnat läggas, så hade. en reform kuunat ske på den ?historiska grunden, men — nu är det säkerligen för seut. Mig är sagdt, att näst elter den riksdag, då ett Hartmansdorffiskt förslag lagts till hvila, ern. viljstarka män — ur liberalt intresse samla nägra tunnor guld på vågra dagar för att derigenom bekosta fri resa och :ögt dagtraktamente för alla de hundratal arbetskarlar, vaktmästare, f. d. sergeunter och dylikt som skola bli pluralitet jemte de stockkonservative, för att ät sina möjli-. ligen bättre lottade ättlinzar förbehålla den: sjeltskrifvenhet, som var deras fäders ära och tycka, och förkasta hvarje förslag, deri denna historiska grund är rubbad. Bli ?menniskorna och penningarne? derefter handterligare? Skola de derefter lägga ett nytt förslag med adel och prester, såsom koctticienter? Behöts experimentera? Kan man ej redan koukludera? Om förslaget, som nu ligger — (på paradsäng, det förstås?) — bör förkastas för den oskyldiga agitation, som nu visat sig, i underdånighetens drägt, emedan förslaget är kungens, s-ull väl en mindre farlig agitation uppstå för ett förslag, som, om kunven ej mera ätlventyrar ett dylikt nederlag, lävges af pluraliteten inom de fyra stånden, allt mer eggade till bitterhet mot sina motståndare, som, like trollen vid de gamla kyrkorna, rifvit ner om natten det som bygts den förutgående dagen? Huru tillvägabringa ett förslag, som omöjliggör val af andra än ?män med upphöjda tänkesätt, som tramför andra äro egnade att bevaka religionen2, vetenskapens och alla andra samhällets högre intressen?? Skall det hemtas från utopien? Och om det kommer, huru förmå pluraliteterna inom de 4 stånden att antaga detsamma? Under det presteståndet kunnat afgöra mellan skärvårdsoch linieflottans partier inom adeln, har dock ej en filosofie professor, utan kävdt försök till motvigt, vare sig på la gens eller — det visst bättre varit — vecenskapens fält, bildat opinioner, hvilka redan i hög grad torde dela meuingarne inom de 4 stånden, rörnnde de personers qvahfi kation, som anses bast kunna bevaka ?religionens intr.ssen?? Blir faran mindre, om presteständet begagnar sin legliga tätt alt nu förkasta det hggaude förslaget? Skola preslerna dereiter anses bältre representera honom, sow förklurede sitt rike ej vara al denna verlden, som ålade sånna sändebud, att ej qvarhälla sig i dörrposten, der mon ville: asta ut dem, utan art gå ut blott man vide hän mot dörren? Skall otroshtteraturen, eter det prestliga hjeltevärtvet i en grundlagsverering. bli miudre populär, få lärre läsare, samvetsöimmare förläggare? Eller skola ej pluraliteten af rel änner blott såsom pruktiska politici, huru indifferente de än kunna vara rörande alla teologiska etridsmeaingar, blifva allt mer verk-! TNalken fortfor den samia. Pbhbör vara!