Aftonbladet – 10 juli 1865, sida 2

AMALIA. fjoman i tvenne delar. Vä Jose Marmol). Vid dessa ord fästade hon sina skarpa, genomtråangande blickar på Cuitifio, som pä två stegs afständ If ån henne insvepte sig i rökmoluen af sin cigarr, sOch, fortior hon, icke nog med att de låta unitarieroa undslippa; men då de af federationens goda tjenare få veta hvar de undsluppna dol: sig och skola söka dem, läta de föra sis bakom ljuset, som om de vora små barn och icke män.s Cnuit.Bo svängde sig på klacken. e Går ni, kommendant? ZNej, seflora dufia Maria Josefa; men jag vet hvad som åligger mig. Icke alltid.4 4Jo, alltid, sefiora. Jag vet att jag kan döda uuitarier, och det har jag bevisat; jag anser dem sämre än hundar och är aldig rätt nöjd förran jag fär se deras blod. Men ni misstar er i detta fall, s8 Bora. sDet lägnar mig att ni förstått mig.t Jug vet hvad som ålhgger mig. Kommendanten Cuitifio är vårt bästa avärdX, sade Garrigds. s5å säger jag alla dagar till Pefia, lör att han kull lära ett bliva dett, sade fru Simodx Pefia, en af de mest entusiastiska federala damerna, hvars hänförelse blott öfverträttades al hennes vackra, svarta skögg. xM.n ou är det icke svärdets, utan doikens rätta tid?. aomärkte dofia Maria Josefu: ty för dolken skola de vilda, vämjeJign, törrät.skå unttarierge dö. 78Så är de, sade nägra. 2) Be A B ur 83 85, 87, 89—92. 94, 96—102. SN 10 106. 107, 109, 112. 113, 118 197 ARV 119, 23 123 124 (B)—120, 128—134, 198-139, 1i0 1 MIR 146—12544