Aftonbladet – 8 juli 1865, sida 3

för henne skryta med känslor, som hes dem voro endast följder af deras onda böjelser eller fruktan för och beroende af deras herres vilja. Men de öfriga damerna njöto så mycket mer af samtalet. Den ena beundrade sin mans vältalighet, den andra oroade sig öfver att hennes man icke skrek så högt som de öfriga, och den tredje yfdes att för Manuella få upprepa sin äkta hälfts ord, som den förra ej rätt kunde uppfatta under larmet. Mercedes Rosas, som äfven var der, var nöjd med att männens blickar och hyllnin delades mellan henne och Manuella, oc dofia Maria Josefa Ezcurra fröjdade sig åt det oupphörliga talet om att utrota och föröda unitarierna, hvarigenom kavaljererna sökte göra sig behagliga för de älskvärda damerna 1 sällskapet. . Larrazabal yttrade just med hög röst att han för sin del blott afvaktade en befallning af hans excellens, för att färga sin dolk i unitariernas blod. Det är att tala som en god federalist, sade dofia Maria Josefa, höjande rösten. SJuan Manuels fördragsamhet har tillåtit de unitarier, som nu återkomma med Lavalle att fly ur landet. De gå en säker död till mötes, sefiora, sade en broder federalist, 4och vi kunna vara olada att under tiden ha varit af med dem. Nej, seflor4, svarade dofia Maria Josefa. sDet säkraste hade varit att döda dem innan de hunnit fly. Rätt! ropade öfverste Salomon. SJa, rätt, sefiorå, återtog den gamla. Och Juan Manuels godhet är dock ej det värsta. Det värsta är att, då han ger beallning att gripa några unitarier, s älla sig le, som fått uppdraget, att fånga flugor, och mmitarferna få slippa undemt 8.3