Aftonbladet – 8 juli 1865, sida 3

ajlade artilleriets mördande eld, leda till sto . förluster. Man har derföre öfvergått ti Jen uppställning, som med minsta möjlig hb djup förenar erforderlig fasthet och lätth Jat öfvergå till annan formering (t. ex. ti fyrkant), samt i hvilken infanteriet är til a I räckligt samladt, utan att vara hopmassad Man söker gifva sin uppställning så mäng mellanrum, som med sambandets bibehå lande är förenligt, på det att ett så sto antal projektiler som möjligt må gå förloradi Också begagnades nu nästan beständig anfallskolonner bataljonsvis, med förutskic I kade, glesa tiraljörkedjor vid första fram -Iryckningen. Hvarje strid inleddes med artillerield, son började redan på långt håll, hvarefter ar Itilleriet delvis åtföljde infanteriets marscl Joch fortsatte, i samband med detta, frå -I fördelaktiga ställningar sin eld. Kavalleriet användes till att skydda flan kerna o. 8. v., men uppträdde också vic flera tillfällen sjelfständigt och gjorde gan ska häftiga chocker. Utan att djerfvas ingå i någon kritik öfve: det sätt, hvarpå såväl anfall som försva anordnades och utfördes vid de särskildg sammandrabbningar, som mellan de båda kårerna Å och B egde rum, fordrar dock rättvisan att omnämna det vackra sätt, hvarpå anfallet, i den första drabbningen vid udene, gjordes. Det var en glädje attse, huru massor af infanteri framskickades öfver en slätt, med fullt bibehållet samband och så godt som utan att synas, förrän de kommo ganska nära den position som skulle attackeras. Såväl kadetter som norska jägare kröpo fram på marken och icke mindre illistigt? framkommo öfriga trupper. Sambandet — en vigtig sak i krig — bibehölls förträffligt, både hos de anfallande och de anfallna, bvilka, enligt programmet skyldiga att draga sig tillbaka öfver Nossa-ån och förbi Hudene kyrka, gjorde denna tillbakagående rörelse med mycken ordning, under oupphörlig strid mellan de båda resp. kårernas avant-garder. (Som fronten alltid är emot fienden, får arrigre-garde icke finnas, utan det är avant-gardet, som, med blicken fästad på fienden, gär baklänges och hindrar denne att bli för närgången.) Såväl i bataljen vid Murum Mörlanda den 29:de som i förpostfäktningen vid Eklanda var det intressant att se huru påpassligt både den anfallande och den anfallne kårens antilleri alltid var. Knappt visade sig en kolonn eller fick man sigte på en hålväg eller ev sänkning mellan tvenne höjder, der fienden gjorde mine af att framtränga, pe me L förrän baumm! baumm!? så blixtrade det ur en kanonmynning, och f-n vete huru kanonerna kommo så hastigt just till de platser, der de gjorde bästa effekten. Det föreföll som om vederbörande befälhafvares tankar hade ilat pr telegraf till kanonbefälhafvaren och denne sedan pr jernväg ned sina kanoner till den bestämda platsen. Det var icke heller ledsamt att åse, då höjder stormades af bataljoner, som med flygande fanor och klingande spel (för det mesta ?Björneborgsmarschen? eller Pframåt?) uppmarscherade i liflig takt och god rättning utan stelhet. Ehuru på lek, fanns det dock momenter, som voro ganska intressanta att skåda. Att stridslusten emellanåt var så rinnande och illusionen så fullkomlig, att en och annan hetlefrad afdelning eller inlivid tycktes färdig att råka i handgemäng, len ena med den andra, är naturligt; men rid första tecken eller ord af den det velerborde, återvände genast sjelfbeherrsking och lugn och inga excesser, ingen enda ordning kan påbördas någon. Ehuru marken på många ställen var svårramkomlig för kavalleri, gjordes dock, t. ex. mellan Murum och Mörlanda några ganska ackra kavalleriattacker, och det var särdees intressant att äse både de blå och hvita ch de blå och gula husarernas uppträdande å valplatsen. Hvad som i hög grad förtjenar omnämas, är såväl den skicklighet, hvarmed röelser i fiendens flanker förbereddes och anrdnades, som, den påpasslighet och fintliget, hvarmed dessa kringgående rörelser bserverades och motverkades. Intressant var jemväl att se den ordning ch den sammanhållning, hvarmed den ena ataljonen aflöste den andra i striden, vare g att genombrytningen skedde framåt eller akåt. Det är denna vexelverkan och det nderstöd bataljonerna sålunda lemna hvarndra, som bör blifva af mycken nytta, då et gäller på allvar hvad man öfvat på lek, ler rättare i fredstid — ty lek bör man kalla en så vigtig och allvarsam skola. I den sista dagens strid, eller bataljen Tånga hed, som föregicks af en förpostktning vid Wårgårdabron, då bäda kånas förposter stodo på hvar sin sida om ifve-ån och, enligt det förut utgifna prorammet, besatt höjderna invid nämnde å, ade Göteborgs frivilliga skarpskyttekår en äran att utgöra kåren B:s närmast fiiden posterade avantgarde, som jemte de kom krönet af höjderna söder om ån acerade kanoner fick mottaga första duen från den framträngande fienden. (Vid fileringen samma dag på e. m. innehade ckså nämnde skarpskyttekår tåten af an. a fördelningen.) Då kl. emot 1 första kanonskottet sköts, ck det liksom en elektrisk stöt genom de ga skarpskyttarnes leder och det syntes dligt att de brunno af ifver innan deras irmast intill ån framskjutna tiraljörkedjor :k börja att gifva eld. Snart var förpostktningen i full gång och skarpskyttebaljonen drog sig stridande undan, förbi årgårda jernvägsstation, till Tånga hed, r den i programmet angifna häftiga stri;n? snart inleddes, sedan stridshandsken en ing var kastad och kåren B lagat sig i dning att med varma servietter möta kå—— Nn Hmmm ALT OR Dn ti å d vi fr 3 fo m sa le fö n A:s anryckende kedjor och kolonner. Kåren B stod nemligen redan uppställd i ig Anal batnfandRer sätter lil