Aftonbladet – 7 juli 1865, sida 3

oifhcerarne äro skickliga penntecknare som herrar D., A., L., och Th. m. fl.) så att det är att hoppas det pennritningar derifrån icke skola uteblifva. Presterra och bangitväsendetiltalien. Man saknar beklagligen icke exempel, äfven i protestantiska länder, derpå att prester blifva de mest fanatiske motståndare mot frihet och upplysning; men ingenstädes har dock denna sohdarityt mellan prestväldet och det politiska förtrycket gått så längt och antapit så afskyvärda former, som bland det katolska prestereskapet i Italien. Med det höga föredömet från den eviga staden, der banditväsendet länge haft sin härd och sin brännpunkt i ?den heliga stadens? omedelbara närhet, så att säga i skuggan af densamma, hafva på åtskilliga håll i Italien prester gjort sig till hufvudpersoner uti och osynliga ledare af banditligorna. Ett ytterst märkligt och upjrörande exempel härpå, som nyligen blifvit upptäckt, berättas i en korrespondens till D. A. sålunda: I och omkring staden Bisaccia i provin sen Neapel hade under förra året i flera månaders tid de ohyggligaste mord, rån och brandanläggningar blitvit begångna, och aktning-värda personer, stundom hela familier, hade bortröfvats från sina hem och af bånditerna behandlats på det mest grymma och djuriska sätt, utan utt man ens var i stånd att upptäcka ett spår af röfrarne, ehuru litet hvar visste hvilka de voro och oaktadt den så energiske och påpasslige general Pallavicini hade sitt nöggvarter helt nära derintill. Nationalgardet och trupperna genomletade hela nejden, men förmådde icke förhindra våldsbragderna, än mindre bemäktiga sig banditerna, som föröfvade dem. Tvärtom blefvo de ofia öppet och på det fräckaste sätt hånade af dessa. Det såg ut som hade en allvetandes hand fört bofvarne just dit, der de obehindradt och strafflöst kunde verkställa si:a dåd. Visitationer höllos i flera misstänkta hus, men alltid utan resultat; alltsammans förblef i 4 eller 5 månader en hemlighet och en anledning till ständig fruktan hos ortens befolkning. Vid denna tid fanns i Bisaccia en myeket förmögen och väl ansedd familj med namnet Rago, bestående af 11 personer; en af sönerna, officer vid nationalgardet och tillika medlem i municipalrådet, var den mest inflytelserika personligheten i hela staden, och den andra var stadens ullmänt omtyckte kyrkoberde. De fem döttrarne i huset voro krin: hela orten kända och beundrade för sin utomordentliga skönhet och intagande väsende. Denna familj egde och bebudde i den lilla staden två stora hus, försedda med flera källare och för öfrigt en mängd hemliga gårgar och kryphål. Så otroligt det iörefaller, var det dock just här, som röfrarne med sina mätresser funno skydd och understöd, och husets eljest så s-desamma döttrar visade dem allt möjligt deltagande. Familjen Rago öppnade allt som oftast sina salar till baler, aftonunderbåliningar och dinger för stadens och granskapets notabiliteter: garnisonsofficerere, domare och andra medlemmear af ortens embetsmyndigheter. . Voro rötrarne då i våningen, så må. ste de naturligtvis hälla sig väl dolda. Döttrarne Ragos skönhet och älskvärdhet gjorde i sjelfva verket deras hus till en mötesplats för ortens elegauta och förnäma verld. Michael Rago plägade utfärda bjudningarne till dessa tillställningar, och så som varande municipalråd och officer vid nationalgardet afl-gsnade han dymedelst all misstanke från sin familj. Han bivistade de liberales politiska sammankomster, var för öfrigt med såväli privata samqväm som på allmänna ställen och fick sålunda reda på snart sagdt allt som passerade: men han underrättade sig i synnerhet om aflärsmän, som kommo och reste, och omtalade sedan för banditerna hvad han visste, så att dessa aldrig behöfde återvända från en expedition med oförrättadt ärende. Förskräckelse rådde ötver allt, och snart vögade ingen köpman mera lemna sitt hus. Familjen Rago fick alitid sin bestämda anpart i röfäs ESA EEE KA ARENA