Aftonbladet – 7 juli 1865, sida 3

Rom och Florens, har ej blifvit bredare än att de åtskilda partierna kunna deröfver på nytt räcka hvarandra handen. Uti Italien likasom i Frankrike, i Rom såväl som i Florens bildärsig och tillväxer dagligen ett liberalt parti, gom: understöder italienska kabinettet iv dess sträfvanden att tillvägabringa en öfverenskommelse med Rom. Detta parti ämnar äfven inom italienska parlamentet förfäkta ministårens politik i denna fråga. Tidningarne Alpi i Turin, Pensierö Italione och Opinione i Florens samt Cittadione dAsti tala försoningens språk och understödas af de med Ratazzi i törbindelse stående bladen. Vegezzis redogörelse för un:erhandlingarne har helt och hållet omstämt Lanza, som förut ämnat afgå, så att han nu anser sig böra qvarstanna på sin post. Eden och italienska regeringens exeqvatur hafva påtagligen endast varit en förevändning, hvaraf den i Rom för ögonblicket segrande reaktionära faktionen funnit beqvämast att begagna sig, för att framkalla brytningen. Om ej dessa skenskäl funnits, hade man nog påhittat andra utvägar. Rätta orsaken till underhandlingarnes afbrytande ligger uti den påfliga kamarillans ansträngningar, hvilken, uppeggad och understödd af hrr Hubner och Bach, Frans II, Merode m. fl., slutligen äfven ryckte kardinal Antonelli med sig och hos den helige fadren :kildrade hvarje försoning med Italien såsom en fara för den heliga stolen. Lanza har ansett sitt afgående så mycket olämpligare, som romerska hofvet just föregifvit meningsskiljaktigheten i fråga om eden såsom orsaken till underhandlingarnes afbrytande, och inrikesministerns algång skulle kunna anseg såsom en meningsförändring inom ministåren rörande denna vigtiga punkt. Ministe ren kommer alltså att blifva oförändrad till dess det nya italienska parlamentet sammanträdt.