Aftonbladet – 7 juli 1865, sida 3

rarnes byte; saken bedrefs helt affärsmessigt. Säsom municipalråd fick naturligtvis Michael Rago del af alla de hemliga beslut. som stadens myndigheter fattade med afseende på banditerna, och kunde alltid i rätt tid varna dem. Skulle en husvisitation försiggå, så var det han som kommenderade nationalgardet att verkställa den, och det var en gifven sak att man då ingenting fann. Pöbeln trodde att alltsammans var ett under, ett himmelens straff, och besökte flitigt helgonbilderna. Pasquale Rago, en tredje broder, som var student, hade under tiden stält sig på förtrolig fot med en mängd tjenstemän, egde för öfrigt .elationer i Neapel och omtalade allt hvad han uppsnappade för sina vänner banditerna. Pastor Gennaro Rago, den gudsnådlige prestmannen, var den egentliga själen i hela röfvareligan; han uppmanade banditerna till de nedrigheter de begingo, signade dem och gaf dem hvarje dag absolution. I förhållande till sina församlingsboar visste han städse att framställa sig såsom en liberal man och ett mönster af fromhet och gudsfruktan, så att han till och med genom myndigheterna blef hos regeringen känd såsom ett af de bästa ämnena inom det neapolitanska presterskapet. Flickorna i buset försågo röfrarne med hvad de behöfde af litsförnödenheter, och stod isynnerhet den tredje i ordningen, Serafine, 1 det intimaste förhållande till brigantinnoraa. En misstänkt person såg man väl ofta gå in och ut derstäd-s; men då man slutligen började anse honom för att vara mll Sera. nes fästman, väckte detta icke vidare något uppseende. Mannen, som hette Lupparelli, hade visserligen begått ett och annat litet streck; men, af undseende för Michael Rago, låtsade myndigheterna icke derom. — Den beryktade grymme röfvaren Schiavone, som sednare blef gripen och skjuten, förfogade en tid öfver Ragos hus, såsom hade det varit hans eget, och var familjens intimaste vän. Der höll han gömda liken efter 16 personer, som han på en och samma dag hade mördat, och befrgnade en källare, till fängelse för dem an hade bortröfvat; mn har sedermera i densamma funnit en kista, innehållande en hel gämling afskurna öron och näsor. Med venne banditchef lefde den lika ryktbura. sköna Filomena, och äfven hon betraktades såsom en medlem af Ragos familj. Mot slutet af November förra året fick man veta att Sacchetiellos band, bestående of ålla personer, måste finnas i Bisaccia, ehuru det ännu återstod att upptäcka dess hemliga gömställe. Lokalmyndigheterna och det i staden garnisonerande Lueca-kavalleriregementet anställde genast husvisitationer, tör hvilka vår nationålgardesofticer Michael Rago återigen ställdes i spetsen och naturligtvis förde soldaterna till sådana ställen, der han var säker att icke tinna några röfvare. Men rättvisans straffande hand skulle snart sätta en gräns för det fräcka ofoget. Medan Michael Rago gaf sig utför en ifrig efterspanare af banditerna, kom en dag en depesch från general Pallavicini, deri bestämdt uppgafs, att röfvarebandet hölls undangömdt i Ragos hus. Nu lät beälhafvande majoren genast inställa visitationerna, tillkalia Rago och utställa vakter kriog hans hus. — Nå, herr löjtnant, frågade honom mejoren, ?hvad är resultatet alt edra bemödanden?? — ?Vi ha förgäfves sökt öfverallt, och jag tror det vara endast en fabel att något röfvareband skall finnas i Bisaccia?, svarade löjtnanten. —Jaså, ni är verkligen säker på att det icke finnes — till exempel i ert eget hus?? — Hvad, herr major!? — Herr löjtnant, vi är fr n denna stund arresterad.? Vöjtnanten bedyrade sin oskuld, låtsade den största förvåding, ansåg majorens ord för skämt, o. 8. v. Men majoren lät icke huttla med sig, utan hotade sin man med en summarisk behandling, derest han icke genast tillstode sanningen. Då bekände Rago att Sacchetiello med sitt band befann sig i den vördade pastorns hus, men deremot i hans eget endast brigantinnan Fila Maris, den blodtörstive banditen Croccog tlskarinna. Vidare tvangs Rago att uppgilva sättet huru röfrarne skulle kunna öiverraskas och fångas utan att soldaterna behöfde löpa fara att såras af dem, och sedön begaf sig majoren, åtföljd af en piket soldater samt medförande fängen, till pastorns hus. Michael Rago gifver vid framkomsten ett bekant tecken åt banditerna, källardörren springer u p, soldaterna störta in och, efter ett kort handgemäng, ligga alla röfrarne i bojor. Derefter begaf man sig till det andra huset, der brigantinnorna jemte hela den Ragoska familjen och Lupparelli dikaledes fängslades. Man fann ide båda husen mycket penningar och stulna effekter, hvilket allf jenite familjens hela egensom sedermera Jördelades mellan dem, som företrädesvis fått lida genom banditer? nas plundringar. Röfrarne blefvo genast dels skjutna, dels dömda till tvångsarbete för lifeud. Rätie gången mot familjen Rågo har, så-om är vämndt, i doagarne afslutats. De manliga medlemmarne dömdes till 20 års och de qvinlige till 15 å 10 års galrstraff. Domen har i orten och vidt omkring väckt den lifhgaste sensation. — Der ser man ett prof på hvad Frans II:s och påfvedömets vänner kunna uträtta! r UTRIKES, ENGLAND. Vi omtalade i går, att Englands regering i underhuset lidit ett kännbart nederlag och att ett tadelvotum mot lordkanslern blifvit antaget. Orsaken till denna något ovanliga händelse ör denna: