Aftonbladet – 7 juli 1865, sida 2

valmännen är för närvarande särdeles väldig. Såsom två märkliga motsatser framstå bland alla dessa af alla politiska färgnyancer Disraelis, de konservativas ledares, manifest samt de mer avancerade liberalas chef Brights tal till valmännen. I ett stämma lock dessa båda för öfrigt motsatta adresser öfverens, nemligen i oppositionen mot lord Palmerstons regering. Den store iaaren, frihandlaren, reformatorn, vännen till den nordamerikanska republiken och fienden till all krigisk politik vände sig till na valmän i Birmingham med följande ord : ?Om få dagar skall parlamentet vara uppst, och i skolen erhålla uppraning att välja representanter för det blifvande underhuset. Jag fruktar, att den kammare, Om nu är på väg att ätskiljas, under sin bana beredt er många svikna förhoppningar. 1859 års val framkallades genom frågan om rösträttens utsträckning, och det hade till syftemål att gifva denna fråga ett framsteg, om icke bringa den i fullkomlig ordning. Det hus, som var resultatet af detta val, har blifvit sitt lötte otroget och har försummat sin pligt. Den administration, som år 1859 under förevändning af sin tillgifvenhet för frågan om den parlamentariska reformen trängde sig till rodret, har kränkt sina högtidliga löften, Hennes ledare ha med afsigt förrådt den sak, som de åtagit sig försvura, och hennes mindre framstående medlemmar ha med spak tystnad gillat förräderiet. Ministeren har i sex års tid beklädt ett embete, som den utan dessa löften, hvilka den sedermera brutit, icke en enua dag skulle ha kunnat inneha. Intet parlament skulle. ifall det på rätt och billig väg blifvit valdt af nationen, så ha behandlat sina valmän, ingen regering, som så förrådt sina ostensibla principer, ha undgått det omedelbara straff, som ett folket uppriktigt representerande parlament skulle ha ådömt henne. Om jag på något sätt visste mig vara ansvarig för detta parlamentets och regeringens förfarande i denna reformfråga, skulle jag icke utan blygsel kunna inför er afläggs räkenskap för mitt förvaltareermbete; jag skulle icke kunna hoppas, att I åter skullen välja mig till en af edra representanter Från skulden att ha förrådt er känner jag mig fri. Jag har höjt min röst mot förrä deriet och har med: alla mina krafter up trädt mot detsamma. Parlamentet går sit slut till mötes; ministåren skall snart un dergå förändringar eller ytterligare vacklt ända till sitt fall; men reformfrågan lefve. ännu, och i denna tidpunkt antager hon in. för sina vedersakares blickar en skarpare begränsad gestalt, än fallet varit på någor annan tid, ända sedan lagen af år 1832 Jag hyser den tillförsigten, att resultatet a de förestående valen skall bevisa, att der på nationens sanna representerande grunda: de frihetens sak, trots med embeten be klädda statsmäns förräderi och trots de tilländalöpande parlamentets likgiltighet med oemotståndlig kraft skrider sin slutligt seger till mötes. Om Birminghams valmän hvilka genom fordna tjenster så mycket ut märkt sig i denna sak, anse mig värdig at för dem och för denna. sak uppträda i de blifvande parlamer tet, skall jag med tack. samhet för det visade fötroendet och mer allvarlig önskan att värdigt handla i dera: uppdrag och deras namn ätaga mig den mig anförtrodda pligten. Med mycken tacksam het för er godhet hittills mot mig förbli jag er troget tillgifne Jokn Bright.?