delen af de härifrån till persmessan afresta effärsmännen, hvarföre vi i dog äro i tillfälle alt meddela följande af ögonvittnen iakttagna närmare detaljer rörande den förfärliga branden. Elden utbröt kl. omkring 2 12 sistl. söndags förmiddag i hattmakaren Zetterbergs vid Skepparegatan belägna hus, hos en derstädes boende bagare Eriksson, derigenom att ved och stickor, som blifvit till torkning upplagda å en ugn, hvarti:1 spjellet var tilldraget, af hettan itändes. Under en temligen stark blåst spred elden sig med förfärande hastighet. I domkyrkan pågick just högmessogudstjensten, hvilken naturligtvis afbröts så fort klämtningarne började ljuda från tornet. Öfver Skepparegatan och den parallelt med denna löpande Tingvallagaten utbredde sig e den, förtärande allt i sin väg till torget, der, som förut nämnts, lågorna fingo ökad näring genom de der uppförda märknadsstånd och utbergade möbler, och vid 2-tiden på e. m. stodo alla vid torgets fyra sidor belägna hus, bland hvilka befunno sig frimurarelogen, residenset och rådhuset, i Jjusan låga. Uti det sistnämnda hade vid brandens början flera varulager blifvit inbergade, hvilka skyndsamt och så godt sig göra lät måste undanbergas till det vid elfstranden belägna Salttorget. Vid sprutorna arbetades under hela denna tid oafbrutet, och såväl stadens invånare som de många resande sparade ingalunda några ansträngningar, för att om möjligt dämpa el den. Detta var dock icke tänkbart, ty dels voro brandredskapen otillräckliga, sprutorna tunga, af föråldrad konstruktion och svåra att transportera från en punkt (till en annan, och dels fick elden med ens en sådan utsträckning, att det behöfts oändligt större arbetsstyrka för att kunna operera på flera håll. Qvinnorna biträdde 1 sin mån och kanske jemförelsevis raskast och med största själsnärvaron såväl vid vattenlanguingen som bergningen. Som ett bevis på detta sednare kan anföras, att en tung kassakista ur handlanden Bergs lokal utbars och räddades -af tvenne behjertade fruntimmer, tillhörande den bättre samhällsklassen. Då man slutligen måste uppgifva allt hopp : att kunna rädda mellersta delen af staden, koncentrerades de krafter som förefunnos, i för att söka rädda den vid elfven belägnali stadsdelen. Här var äfven en vigtig punkt att söka bibehålla oskadad aflägorna, nem-l4 ligen den öfver Klarelfven ledande Vesteri bro, medelst hvilken etaden åt detta håll ! hade sin enda förbindelse med landsbygden. l. En spruta placerades derföre vid den åt staden vettande broändan, langningskedjor formerades, och ehuru af den förfärliga hettan brokanterna (bron är uppförd af jern och trä) på sina stälien voro svedda, hade man kl. vid 7 å 8-tiden e. m. ingen vidare fruktan att hysa för denna punkt, och sprutan flyttades då ner till tullbuset, beläget vid Salttorget, men detta hus lyckades nian ej att rädda. Hypoteksföreningens och lagman Weinbergs vid samma torg belägna hus, äfvensom fem andra gårdar utmed vestra grenen af elfven, blefvo dock med stora ansträngningar räddade. Elementarläroverkshuset, biskopsgården, lasarettet och cellfängelset qvarstå tvenle1 des oskadade. Alven domkyrkan, i hvilken elden började i tornspiran, säges endast vara förstörd till det yttre. F Teaterhuset, gammalt, och liksom nästan alla stadens byggnader uppfördt af trä, l beläget vid Norra Torggatan, nedbrann äfven till grunden. Agardhska sällskapet, som förbyrt detsamma, lick bibliotek och ko-l. stymer bergade undan elden, ovktadtnalurligtvis under villervallan mycket skadades och förkom. Hr Agardh lärer uppskattal den förlust han derigenom och af den afbrutna epelterminen lidit till cirka 200) rdr. Flera at svjetterna, boende i staden, förlorade under branden alla sina effekter. Redan söndågen vid middagstiden lärer bud afgått till Troseväs, det 7 fjerdipgsväg från staden belägna exercisfältet, der för närvarande 800 man beväringsmanskap voro förlagda, med begäran om bandräckning. Ryktesvis berättas dock det fast otroliga, att i, enär ordern var undertecknad af borgmästaren och icke af landshöfdingen, nägot manskep icke derifrån almarscherade förrän kl. 1 på måndagsmorgonen, då en dylik landshöfdingens egenhändiga order hunnit ingå. Huru som helst, manskapet ankom icke förrän tidigt på måndagsmorgonen, men medhade då tilt och biträdde raskt vid ordnandet af bergade effekter och afsläckandet at l de rykande grushögarne. Ännu under hela måndagen rådde naturligtvis den bedröfligaste villervalla bland ruinerna af och omkring den nedbrända siaden. Öfverallt i magasiner, Indugå dar, logar och tält hade husvilla inrymt sig, men naturligtvis var detta ej tilräckligt, utan ett stort antal irrade ännu omkring på fria fältet, hopsamlande och sökande qvarlefvorna af hvad de lyckats rädda ur det for; dom trefna hemmet. Allmogen i trakten infann sig på måndagen talrixt såväl med lifsmedel som hästar cch vagnar, men på söndagen rådde en oerhörd brist på transportmedel, enär allmogens hästar på denna dog dels voro på bete, dels voro använda till lustfärder. Söm ett bevis på huru äfven under dylika upprörande olyekor snikenhe; ten söker att begogna sig at tillfället berättas, att transporten af en sjuk barnsängsqvinna från ett brinnande hus till ett annat qvarstående måste betalas med — 20 rdr. Expositionslokalen var icke utrymd, men kommer antngligen ofördröjligen att blifva det, och skall då kuuna inrymma ett stort antal husvilla. Från Kristinehamn ha anländt lifsförnödervheter m. m., i värde uppgående till flera tusen rdr. I dag har till försäkringsaktiebolaget Skandia från dess agent i Carlstad, grosshandlaren Fritz Clarholm, ingått följande l rapport, daterad den 4 dennes: FARTEN STATISTISKT AR GTIETGTEAN I