Aftonbladet – 6 juli 1865, sida 3

skymfa Gud sjelf, religionen och utöfningen I deraf ivför den fanatiska pöbel, hvars råa känslor han upprörde. Prester, ovärdiga sin evangeliska sändning, lånade sig åt den affälliges planer och började med de förutnämnda parroqvialerna en kedja af skymf och vanvördnad mot Gud och hans heliga tempel. Då kejsar Theodosius, badad i blod efter Tessalonicas intagande, ville gå in i kyrkan, mötte honom San Ambrosios i dess dörr, utsträckte sin hand emot honom och sade: XHit inträder ingen oren, gack bort och två dig och kom tillbaka ren. Men i Buenos Ayres vakade ingen öfver templens renhet. Buret af federalister, utklädda i våra generalers uniformer eller försedda med våra embetsmäns stafvar, men i bjerta och sinne de råaste plebejer, fördes diktatorns porträtt till kyrkans port, der det mottogs af presterna cch inbars samt uppställdes på altaret bredvid den korsfästes bild!... Från den Helige Andes predikarestol höjde sig på samma gäng den affällige evangelieförkunnarens röst, som sökte ingifvelsen till sin predikan icke i det helga tabernakel som innesluter bilden af det stora syndaoffret för menniskans själ, utan hos den blodiga bilden af en man, som förnekade Gud och hans lära, högljudt och tydligt. Från denna predikstol hördes intet ord om kärlek och frid, om försakelse och dygd, om uppoffring och brödraskap, så som Guds menniskoblefne son föreskrifvit, utan blott Kains hatfulla ord, blott ord, värdiga dem som bjödo en svamp, doppad i ättika och galla, åt honom, som från korset bad om en droppa vatten.... På sjelfva templens trösklar och i deras förgårdar, skakade miashorqueros sina dol.