Aftonbladet – 6 juli 1865, sida 3

inträde i riksrådet, ignoreras; den allmänna riksrådsinstitutionen öfvergifves, och kejsardömets centralorgan skall bestå af en församling delegerade, tagna dels ur det egentliga riksrådet, dels ur representantförsamlingarne i de tre länder, som utgöra ungerska kronan. Rörande erkehertig Rainers afsked berättar en korrespondent till Weser Zeitung följande: Erkehertig Rainer kallade samtliga i Wien befintliga prinsar af kejserliga familjen till en konferens, utvecklade inför dem sin närvarande ståndpunkt, meddelade dem att Majlaths utnämning skett utan hans vetskap och vilja, samt frågade dem om han under sådana omständigheter kunde bibehålla sitt embete. Samtliga prinsarne besvarade frågan med nej. Erkehertig Albrecht, son till erkehertig Carl och förut sjelf guvernör i Ungern, åtog sig såsom den äldste att framställa denna äsigt för kejsaren. Naturligtvis känner man ej förloppet af detta enskilda samtal mellan kejsaren och erkehertigen, men man anmärkte att den sednare kom med förgråtna ögon utur kejsarens kabinett. Straxt derpå begärde erkehertig Rainer audiens, för att inlemna sin afskedsansökan, hvilken blott med svårighet beviljades. Du går?, skall kejsaren slutligen ha sagt, ?men du skall återkomma, då jag kallar dig.? DONAUFURSTENDÖMENA. Från Bukarest berättas, att den nya beskattningen på tobak i landet väckt den största förbittring. Tobakshandlarne (tutungins) hade alla tillslatit sina tobakeförråder, men nödgades snart åter öppna dem, då polisen hotade att försegla tobaksmagasinen och arrestera deras egare, eller om dessa voro utländningar, föra dem öfver gränsen och förbjuda dem att återvända. Till och med den af furst Kusa införda rurallagen, som på sin tid väckte missnöje inom landet, har ej åstadkommit på långt när så stor förbittring som den ökade tobaksskatten. NORD-AMERIKA. Från Newyork skrifves den 23 Juni: Statssekreteraren Seward har officielt tillkännagilvit, att som England icke fullkomligt återkallat reglementet mot unionsskepp, komma unionsskepp ej att salutera den britiska flaggan. Seward hade för britiska sändebudet Bruce tillkännagifvit sin tillfredsställe öfver att England anser upproret såsom slutadt, men tillika protesterat mot att England tidigare erkänt de upproriska staterna såsom en krigförande makt, hvilken åtgärd förste statssekreteraren karakteriserade såsom stridande mot folkrätten. Seward beklagar vidare lord Russells förbehåll i fråga om sydstatskryssare, protesterar energiskt mot desammas erkännande under hvilken flagga de än må segla, och förbehåller åt Förenta Staterna rättigheten att taga dylika skepp såsom god pris hvarhelst de anträffas. Den virginiska legislaturen har blifvit inkallad till en utomordentlig session. Presidenten Johnson öfverhopas af nådeansökningar, och som han egenhändigt undertecknar bifallet till dem som beviljas, tages en betydlig del af hans tid i anspråk för detta bestyr. Det inträffar endast sällan att dylika nådeansökningar afslås. Sherman påstås arbeta på att blifva vid nästa presidentval uppsatt såsom kandidat till presidentsvärdigheten. Det republikanska partiet anses komma att göra sitt val mellan Johnson och Grant, och visar derföre obenägenhet mot Sherman. Följden är utfall mot Sherman inom pressen. Fords teater, hvarest Lincoln mördades, har blifvit inköpt af en församling och skall så fort som möjligt förvandlas till en kyrka. Unionens anhängare i Virginien hafva hos regeringen tillkännagifvit, att de anse sig nödsakade att utvandra, om ej regeringen med kraft beskyddar dem mot deras demokratiskt sinnade landsmän. Guvernören Pierpoint har afsatt sydstatsmayorn Mayo i Richmond, derföre att denne understödt förföljelserna mot negrerna. Förenta Staternas regering har afslutit ett fördrag med Honduras, hvarigenom Förenta Staterna tillförsäkras rättigheten till kommunikationslinie öfver Honduras område. Mexiko. Mexikan ka generalen Doblado har aflidit. Från Matamoros berättas aut de kejserliga trupperna slagit republikanska generalen Negrete, hvilken förlorade 700 döda och 2000 man, som tillfångatogos jemte Negrete sjelf. De kejserlige hade eröfrat Camargo, som ligger vid floden Rio Grande del Norte, ofvanför Matamoros, midt emot texanska orten Rio Grande City. Genom dessa de kejserligas stora framgångar synes Nuevo Leon, Mexikos nordvestra område, vara helt och hållet rensadt från republikanska trupper. e— IR Cm om oo LR