Aftonbladet – 6 juli 1865, sida 3

kar och svuro, uppretade af predikanternas tal, att färga dem i unitariernas blod. Biktstolen hade blifvit förbytt i en kate der för de federala lärorna, der Rosas framställdes som en Guds utkorade, genom åtlydande af hvars befallningar man uträttade ett Gudi behagligt verk, liksom genom att förfölja unitarierna, hvilka sades vara af Gud fördömda och utstötta ur kristenheten. ... Och detta dagliga gradvisa utbredande af samma läror, gick som en epidemi, följde med lu ten och förderfvade presterskapet och deras begrepp om det rätta och det heliga, ända till republikens yttersta gränsor. En afdelning af den tappra befrielsehären hade blifvit afskuren från hufvudhären och instängd af en öfverlägsen federalistisk styrka. Bakom sig hade våra krigare döden af Ro sas dolkar; framför sig döden bland An dernas snö och is. De valde det sednare. De flesta förgingos under den förfärliga striden mot naturkrafiterna och begrafde: under massor af is, som nedstörtade öfve: deras hufvuden. Och då luften, ljuset, gla cieren bibehöllo en högtidlig tystnad inföj denna gräsliga olycka, genljöd i denna tyst nad biskop Eufrasios stämma, uppmanande befolkningen att efterjaga och utrota de olycklige öfverblefne. Och Rosas, belåten med resultatet af sit system, skref till biskopen i Cuyo: Den rättvisa förbannelse eders högäre vördighet slungat öfver unitarierna, Gud och menniskors fiender, utgör ett lysand och efterföljansvärdt exempel. Den sann: kristliga barmhertigheten, kraftig och varn för folkens bästa, måste önska utrotandet a detta vilda, gudförhädande, barbariska röf varband. Högeligen glädjande mig öfver d lysande segrar, livarmed den gudomliga För