Aftonbladet – 6 juli 1865, sida 2

STOCKHOLM der 6 Jult Det hån mot den stora nordamerikanska republiken, dess institutioner och ledande personligheter, som nyligen hördes från de aristokratiska, byråkratiska och doktrinära lägren i Europa, men som nu plötsligen förstummats och lemnat rum för en viss förlägenhet på nyssnämnda håll, ger Volkszeitung i Berlin anledning till efterföljande betraktelser. Verldens förvåning öfver timmermannen Abraham Lincoln och skräddaren Andrew Johnson, äri sjellva verket ingenting annat än förvåningen ötver det sunda menniskoförständet, som bättre handhar ordning inom stora omfattande statsförhållanden än alla den föråldrade skolvishetens fördomar någonsin förmått fatta eller medgifva. Huru helt och hålet otänkbart för oss är det ej att i spetsen för förvaltningen se en man, som icke erhållit denna skolbildning, som vi ha så väl ordnad och reglerad, att vid början af nästan hvarje slags offentlig verksamhet lurat en examen, för att förvissa oss om att vår själ är regelmässigt tillskuren och brukbar. Vi ha ju till och med i våra mest demokratiska institutioner, i den allmänna förpligtelsen till militärtjenst, uppställt en ganska omfattande skolexamen, i kraft hvaraf vi fälla den domen, att en ung man, som erhållit skolbildning intill andra klassen på gymnasium, är i stånd att på ett år bli en lika god eller ännu bättre soldat, än en så kallad obildad på tre år! — Huru litet tilltro vi ej det sunda menniskoförståndet, då vi finna det motbjudande att ha med menniskor att göra, som icke äro mäktiga ett fullkomligt korrekt språk. Och likväl kunna vi icke neka, att bland de klasser, som vi kalla de obildade, skarpt förstånd och klar insigt alldeles icke äro sällsynta, och att den så kallade bildning, som våra skolor meddela, är en mycket ringa garanti för en riktig åskådning af verkliga förhållanden, sådan ett verksamt ingripande i det praktiska lifvet kräfver! Nu se vi af dessa exempel, som från Amerika sprida ett lysande vittnesbörd öfver den gamla verlden, huru de goda gåfvorna under naturenliga förhållanden förmå göra sig gällande, om de än icke motsv.ra de reglor, efter hvilka vi vilja mäta andlig storhet. De två män, som för närvarande tilldraga sig samtidens hela uppmärksamhet, äro icke allenast utgångna från de lägre arbetsklasserna, utan hafva hela sin ungdom ända till mannaåldern lefvat under förhållanden, vidt skilda från de kretsar, dem vi räkna såsom en borgen för själsbildning. Timmermannen Abraham Lincoln firas såsom en insigtsfull och klarsynt statsman, som i spetsen för verldens största statsförvaltning på fyra år åstadkommit mera än de visaste bland de vise. Och hvad vi höra om hans efterträdare, skräddaren Andrew Johnson, bevisar att vi äfven i honom ha att göra med ett lika stort naturgeni, som i alla vändningar är fullt vuxen Europas kinkigaste regeringshandlingar och dess finaste diplomati. De stora handlingar, som vi endast äro vana att beundra i den klassiska torntiden, framträda nu mi tien skiftesrik samtid, hvarunder det demokratiska elementet i Europa kraftfullt sträfvar efter politisk jemnlikhet, och vunnit en styrka, som man omöjligt kan anse som förbigående eller tillfällig, och som man säkerligen framgent måste taga med i räkningen, om man riktigt vill teckna den kommande utvecklingens grunddrag. Öch just åt sädana karakterer, genom bildning och själsriktning så helt och hället tillhörande folket, öfverlemnades lösningen af en uppgift, som den så kallade bildade verlden lemnat olöst. För dessa båda män lyckades och lyckas en storartad reform, som djupt ingriper i mensklighetens öden och historia. De krossa det väld, som den s. k. intelligensens makt utöfvar på de obildade massorna. De ha ställt lagen öfver godtycket; i deras namn reser sig menniskovärdet mot brutaliteten ; genom dem har friheten tillkämpat sig en triumf mot slafveriet. Allt hvad v: eljest beteckna såsom följder af civilisationen, makt och rätt, beredvillighet till uppoffringar i krig och snabb tillväxt i välstånd under fred, lagens auktoritet och ett stort folks bifall, allt lyder deras vink. Allt ideelt och reelt som höjer och styrker statens väsen, står dem till buds, för att förherrliga och föreviga sma namn och sin tid ! Detta faktum, denna de stora principernas seger, hvartill den högsta menniskobildning sträfvar under ledniug af så simpla män, som äro så långt skilda från den vanliga skolmässiga utvecklingen, är den nyaste historiens märkligaste blad. Det ädlas och storas seger genom det sunda förståndets seger hos dessa rent folkliga karakterer är en betecknande punkt i händelsernas gång. Derför skall också denna seger gripa djupt in i framtiden. ————— LÄ K. M:t har till kammarherre utnämnt och förordnat f. d. löjtnanten vid Svea Iifoarde