så, gossar, tag för er, så lät den vänlig inhbjudningen, och första gången man skulle äta i högqvarteret på Axevalla, spände ko nungen af sig sabeln och bad sina gäster göra detsamma, under yttrande att allesam mans voro goda vänner och således icke be. höfde några vapen då man gick till bords. Detta anspråkslösa och ogenerade sätt fort. for heia tiden — all stelhet och allt onödigt fjesk var bannlyst från de trefliga mål. tiderna — med ett ord, det var ett slags familjlit som rådde och derföre var det också angenämt och hyggeligt. Sedan kaffet var drucket, räckte konungen åt dem som sutto, lägo eller stodo honom närmast, cigarrer, och vakthatvande ordonnansofficern gick dermed omkring till de öfriga. Kom sedan frukost kl. !2 10, på samma sätt, enkel men väl lagad och tillräcklig, dukad på marken, så att man måste böja sig ned och icke vara styf i ryggen om man ville hafva något med. Konungen serverade sig på samma sätt och tillät sig icke bjudas på bricka, utan skaffade i likhet med sina officerare. Bönderna, som vid Thorbjörntorp, liksom öfverallt der konungen kom, talrikt voro samlade, kunde icke fatta, att konungen ville ligga ute så der obeqvämt och blött, och strax innan konungen kom ut ur sitt tält på morgonqvisten, hörde jag tvenne bon-drängar slå vad om tio putellert öl rörande konungens nattqvarter. Den cne sade att konungen låg der uppe på backen i tältet, men den andre påstod alt han låg vid Ranstens jernvägsstation på hotel (y — menade bonden tro på — det ligt att konungen kan vilja igga helt, då han kan få ligga , för all del! slutade han ra motsägelse och blet icke litet . tå jag upplyste honom om, att konungen verkligen var så ?gemen? att han delade samma öde som hans omgifning och låg i det der lilla tältet. Pil Thorbjörntorp hade konungen, som redan är nämndt, marscherat med Wermlands regemen:e, hvilket hörde till kåren B, general Leubusens fördelning, som, enligt det för tältmanövern utgifna program, gick från Axevalla en dag före kåren A, prins Oscars fördelning. Från Thorbjörntorp skulle båda kårerna med en dags mellanrum gå på jernväg till Foglavik. Kouungen ville visa båda fördelningarne samma välvilja, och eftersom H. M:t marscherat de 2 milen från Axevalla till Thorbjörntorp med kåren B, satte han sig till häst, sedan kaffet var drucket på morgonen, och red från Thorbjörntorp tillbaka till Axevalla, för att på eftermiddagen samma dag återigen till tots marschera med ett af kären A:s regementen. Det kan man kalla att icke spara sin kropp! — Ni skulle också halva varit med någon afton, då man kom fram till en ny bivuakplats. Medan man väntade på trossen med tälten och fältköken, slog man sig ned i det gröna och pratade, rökte och sjöng. En och annan liten lur togs väl då också helt oförmärkt, nen sömn brukades i allmänhet mycket hiet. Snart kom trossen i sigte och då blef let lif och rörelse af. Inom kort reste sig len lilla tältstaden i en löfdunge eller på n ljungbacke och länge stod det heller cke på förrän hofkockarne, de hedersmenskorna, hade sina hvita mössor och förläden på — de hermetiskt tillslutna askarne ppnoades, fältpannan eller grytan sattes öfer stockelden och på den på marken utedda duken var middagen färdig. I nidten stodo 3 höga bleckflaskor: i den na aqua viteeX, i den andra — men tyst ala aldrig omet! nog af, det gick ingen öd på oss. Sedan vi ätit, dracks kafle ur ältkoppar, cigarrerna tändes och under ång och glam tillbragtes ännu ett par immar på aftonen, innan man kröp in i itt lilla ?tente dabri, ti