Aftonbladet – 5 juli 1865, sida 2

?Ni ser nu hvad han gör, den mannen? sade don Felipe, med händerna, som van ligt, korslagda öfver magen. Ja, seiior, jag ser med glädje att ha icke framtränger hvarken så hastigt eller så rak linia, som han borde.? ?Men han går dock framåt och innan v veta deraf är han i staden.? ?Ja, hvad skola vi göra?? sade Victorico inom sig mycket road åt tillförordnade gu vernörens synbara rädsla för Lavalle. ?Hvad vi skola göra! Jag har ej sofvi på tre nätter, seiior Vietorico, och under de få ögonblick sömnen nalkas mig, andas jag mycket tungt, säger Pascualita.? ?Ni är sjuk, setior don Felipe.? Icke till kroppen, lofvad vare Gud, ty jag för ett ytterst ordentligt lefnadssätt, men jag är sjuk till själen.? ?Ah, till själen !? ?Javisst! De der sakerna äro ej fur mig, ser ni. Det är dock sannt att jag aldrig tillfogat dem något ondt. ?Unitarierna? Så säga icke dessa.? Det vill säga jag har aldrig låtit arkebusera någon al dem. Om de vore rättvisa, så gjorde de mig intet ondt. Ty allt hvad jag begär är att få lefva i! fred och kristligen uppfostra mina söner samt afsluta mitt arbete öfver den heliga jungfrun med rosenkransen, som mina många sysselsättningar hittills hindrat mig från att fullfölja. Om Lavalle är rättvis, så skall han ej göra mig något ondt .. ? PUrsäkta, seäor don Felipe, men det förealler mig, som om era åsigter skulle vara örolämpande såväl för lagarnes ryktbare iterställare, som för alla federationens försvarare.? Hvad säger ni, don Bernardo? ?Jag tycker ott det är en förolämpning mot