Aftonbladet – 5 juli 1865, sida 2

frivilliga skarpskyttekår4 bildat sig en skarpskytteförening af 45 aktiva och 10 passiva medlemmar, ur Håäls och Allgutstorps pastorater, hvilken förening anslutit sig såsom filialafdelning till kåren i Alingsås samt öfvas i exercis hvarje söndags eftermiddag i 3 å 4 timmar. — Nytt ångfartyg. Vi nämnde för ett par dagar sedan huru mycket vattenkommunikationerna kring hufvudstaden tillväxt sedan 1858, då de små ångsluparne först härstädes infördes; vi böra nu omtala en annan cert af ångbåtar, som sedan 1860, då de först uppkommo, vunnit en ganska stor tillväxt. Det var nemligen före sistnämnde tid praxis hos egendomsegarne både vid Mälaren och Saltsjön på 7, 8, ja ända till 10 mil från Stockholm, att dels ega en skuta och dels underhålla torpare, hvilka sednare skulle till egendomen utgöra vissa sommardagsverken, bestående uti atten eller tvenne gånger hvarje vecka på sin båt föra egendomens produkter till hufvudstaden och der försälja dem. Dessutom skulle folk och dragare hållas, som dä och då transporterade egendomsegaren och hans familj landvägen till staden. Utom den tidspillan, som häraf förorsakades och den arbetskraft, som på detta sätt gick förlorad, var detta kommunikationssätt ganska depensivt för egendomsegaren. Nägra egendomsegare slogo sig derföre tillsammans och läto bygga en mindre ångbåt, som gjorde dagliga resor mellan deras egendomar och staden, sålunda ställda, att ängbåten inkom tidigt på morgnarne och, sedan landtmannen afyttrat sin vara och uppköpt sina behof af kolonialvaror, ätervände på eftermiddagarne. Detta kommunikationssätt vann snart efterföljd och under de sednare tre åren har antalet af dessa sia så tillväxt, att man nu åt både Mäl Saltsjösidan har daglig kommunikation mellan hufvudstaden och landtegendomarne. Detta har haft till följd att flera egendomar, som förut haft liten eller ingen ladugård, uppsatt stora sådana och ha deraf betydliga inkomster, äfvensom trädgårdsodlingen har genom den lättade kommunikationen vunnit betydliga fördelar och, hvad bäst är, folket och dragarne få användas vid jordbraket. — Auntal:t af deuta slags ångfartyg har i dessa dagar blifvit tillökt genom en vid Bergsunds mekaniska verkstad nybygd ängbåt, som i dag på morgonen gjorde en protoch besigtningsresa, hvilken i allo lyckedes väl, och blef båten emottagen af beställarne, hvilka utgöra ett bolag, bestående af egendomsegere å öarne och stränderna af Upland vid Mälaren, och hvilket bolag redan förut för samma ändamål låtit bygga ångbåten Kalmarsand, som nu blifvit otillräckg för trafiken. Den nya båten, bygd af jern, 100 fot lång, 16 fot bred, särdeles elegant och komfortabelt inredd för passagerare och med tvenne stora lastrum samt med sittplatser å däck för 173 passagerare af allmogen, bär namnet Runan och har en propellermaskin af 30 hästars kraft, hvilken vid besigtningen gjorde med 35 ångtryck 119 slag i minuten och gaf båten en fart af 10!2 knop, motsvarande 212 sjömil i timman. — För den, som är i tillfälle att närmare taga kännedom om de på sednare åren från våra mekaniska verkstäder utgångna ångbåtar, är det fägnande att se på hvilken hög ståndpunkt denna del af landets industri för närva:ande står. Anmärkningsvärdt är äfven, att till följd af ändamälsenliga maskiner, det är möjligt att nu bygga ångfartyg för vida billigare pris än som betinsades för 10 äå 12 är sedan. Så till exempel kostade en ångbåt af samma dimensioner som den här omtaita för 11 år sedan 2,000 rdr, då denna encast kostar 36.000 rdr. Härtill kommer att nutidens ångbåtar koneumera ungefär en trejedel af det bränsle, som förr behöfdes för maskiner af samma storlek och för åstadkommande af samma fart. EE