Aftonbladet – 4 juli 1865, sida 2

Felipe Aranas hus, Representantgatan nummer 153, hade man straxt till venster ett stort, fyrkantigt rum, hvarest midt på golfvet stod ett större skrifbord; ett mindre sådant stod i ett hörn, liksom också en bokhylla, innehållande flera teologisra verk, lagböckerna, ett spanskt lexikon, upplagan af 1764, en gravyr, föreställande San Antonio, en vattenkaraffin och nägra tekoppar af fayence. Detta var ministern, tillförordnade guvernören don Felipe Aranas skrifrum. Vid det lilla skrifbordet satt vår utmärkte vän don Candido Podriguez, sysselsatt att afskrifva en vidlyftig rättshandling. Omkring det stora bord t, som belastades af häftade och skrifna Papper. kartor och dokumenter samt ett stort bläckhorn af tenn, sutto, utom don Felipe sjelf, engelska ministern och vår vän Dxniel. Men nägon krigsförklaring, sefior Mandeville, har icke egt rum, sade don Felipe och knäppte ihop händerna öfver magen, liksom man ofta ser fruarne göra under vissa förhoppningsfulla omständigheter. Det är sannt, någon krigstörklaring har ej egt rum, svarade mr Mandeville och trummade lätt på bordet med spetsarne af sina rosenfärgad : fingrar. Och ni finner väl, sefior4, fortfor don Felipe, att enligt folkrätten och bruket bland alla bildade och civiliserade nationer, det icke är möjligt att börja rrig utan att låta det föregås af en utförlig och högtidlig förklaring hvarför man gör det.s Visserligen... Och som äfven vi inbegripas i folkrätten — har jag ej rätt, seftor Bello? Fullkomligt, seor. Säledes, då äfven vi inbegripas i folkrätten, forffor on Felipe, kunna vi för