Aftonbladet – 1 juli 1865, sida 3

YA Aa.tn nuv MIR AEA SUSBLEIGRNLAT Isvaska författare. Swges Krig och Politik åren 1808—1815, a G. Swederus. sf denna med ganska mycken talang skfna historia har nu tredje och sista hät terutkommit, omfattande de vigtiga politi sk händelser, som hvälfva sig omkring tiqperioden 1812—1815, den stora koalitio ne mot Napoleon samt Sverges och Nor ge förening. Arbetet vittnar om flit och vieträckta studier på detta fält; men dei b? alltid en vansklig sak att teckna de sira drama, hvari Carl XIV spelade er hfvudrol samt att skrifva denna konungs Storia med all den oväld, som den histo. ska sanningen kräfver, då man, såsom för. ftaren rent ut säger, har för afsigt att för. ara hans politiska åsigter och de derpö gmndade tillgöranden mot alla de anfall. harför Carl Johans personlighet, hans kri gka dater och politik varit föremål såvi a: utländska som inländska skriftställare. Aett dylikt tendensarbete kan man icke brära opartisk häfdeforskning. Författaren khdrar på det skarpaste de franska historikrifvarne, hvilkas arbeten göra anspråk påhistoriskt lugn samt visa detta i afseendei Ryssland och Preussen, men deremot ick mot Sverge. Der?, säger författaren, fimbryter en hätskhet, som illa motsvarar många försäkringarne om opartiskhet och ett förfaltarssap, som försäkras fortg på grunder af hisivriska fakta och dokuenter.? Dessa författare förbise med blincet, att Carl Johan icke mera var fransmanatt frans:a intressen icke mera kunde varavans, i den stund Carl Johan satte dem strid med Sverges intressen. Främst blan: de franska författarne anser han Thiers hafy med ett småsinne, som illa står tillsamnns med urvkilniog och historisk sanning edskrifvit förebråels: r, smädelser och krämingar, som geuom deras grundlöshet förflya bistorieskrifvarens till pasqvillantens; men ! frukta att hr Swederus sjelf icke härvidiakttagit den lugna pröfning, som han aer nödig. Åt Carl Johan vindicerar föattaren fafvudrollen i detta drama, som stade med Napoleons fall, samt anser den gra koalitionen såsom ett resultat icke af Ewpas monarkers fruktan för sina egna kronc och dynastier, utan såsom en följd af degenom Napoleons tyranni hos folken vakna begreppet om sin rätt, frihet och natiorlitet. I hvarje fall försvarar författaren :arl Johans anslutning till Ryssland och ejlser brytande af aila dess gamla förbinglser med Frankrike, sökande ådagaläggadt den svära ställning Carl Johan inneh gent emot sitt förra fädernesland och irbund med Sverges gamla fiende var ofken till, att hans karakter stundom synteekkonseqvent och hans politik vack lande. Den politik Cerl Johan följde vid Sverg: förenivg med Norge prisar författaren, Jh om vi icke kunna förena oss i hans ojdömen i många andra hänseenden, gifva (honom fullkomligt rätt när han förklarar att Carl Johan visade en djup polilisk bek, då han i strid med flertalet af svenskymmationen, som fordrade krig, eröfring, ) lrifter, minnen att anförtro åt sagan, endast illade åsigten af ett fredligt förbund, ars väsende var oafhängighet och olkfril t, och hvars framtida följder skulle blifva kgghet, grundad på samfälda fördear ochbehof. Då å: här ofvan anförda endast afser en anmäla: jmen icke någon genomförd kritik Vi arbet I torde vi kunna inskränka oss för närvarande till att angilva karakteren af örfatter,s uppfattning. Med stor fullstänlighet ryogöres för verkningarne och föreeelserna inder den stora kampen mot Navoleon, hilken strid vi dock icke vilja i ikhet md författaren betrakta såsom en olkens fretskamp, utan i högst väsentlig nån såsor en reaktionens strid på lif och löd mot rvolutionen, hvars skapelse och reros Napleon var, och de stora planer lan otvitsaktigt hyste, men som han stänligt sköt årbi, eggad af en gränslös äreystnad. Ytskilliga uppgifter äro nya samt tgöra väferika och vigtiga bidrag till jenna tidr,jads historia. Upplysande äro le fakta, sån anföras om de stora hinder ch den mtsträfvighet, som kronprinsen nåste utståloch bekämpa från preussiska ;eneralen v.Bälows sida, hvilken satte Carl Johan mång gånger i en svår ställning amt sökte Uegna sig hedern af dennes ramgångar. Krigshändelserna äro åskådiggjorda genm tvenne kartor, den första tver förenae norra armens operationer 813, den arlra upptagande planen af baaljen vid Goss-Beeren och vid Blankenelde emellar förenade norra tyska armån, nförd af kröprinsen utaf Sverge, och en ransk arm under marskalken Oudinot; redje kartanär planen af striden vid Denewitz mella kronprinsen och marskalk ey. Stilen ir lättläst; men lider af bredd, terkommand: upprepningar och omsägande f samma sak, hvartill författaren synes ha TERO ETEN SEE SEE TEN Daniel aoftrkam ftillsägvelven Ach coedan