Aftonbladet – 1 juli 1865, sida 3

tryckte F:orencias hand. Jag tager vagnen som skall hemta Amalia, ty jag har skickat hem min häst, tillade han. Och när kommer du tillbaka?4 Klockan tre. Godt, klockan tre4, sade Florencia och tryckte Daniels hand mellan sina båda liljehvita små händer. Daniel kyste sin blifvande svärmors hand och skyndade ut i förstugan, der don Candido väntade honom. Båda begåfvo sig nu tul vagnen, I brådskan råkade Daniel att häftigt stöta till en något korpul nt herre, som med högburet hutvud och hatten på nacken tillfälligtvis gick förbi porten. Förlåt mig, min herreX, sade Daniel, i det han öppnade vagnsdörren och sade till kusken: till mitt hus! Min herre, denna röst! ...4 utbrast mannen med hatten på nacken och stannade. Vill ni vara god och låta mig säga er ett par ord, tillade han, vändande sig till Daniel. Med största nöje, min herre4, svarade denne, som redan stod med ena foten på fotste. et till vagnen, och vände sig om mot den okände, hvars ansigte han ännu ej sett medan don Candido bakom Daniel kröp pp i vagnen, der han satte sig i ett hörn och låtsade med en stor näsduk torka svetten ur sin dödsbleka panna. Känner ni mig?4 frågade mannen. cAh! Jag tror att det är herr pastor Faete, som jag hade olyckan att knuffa till något hårdis, sade Damiel helt obesväradt. Och jag tror att jag har hört er stämma förut. Den herrn i vagnen skulle vara... Huro står det till sefior? Don Candido nickade ett par gånger, utan att säga ett enda ord eller upphöra att torka sig i ansigtet med näsduken. cAh! Han är stum!4 fortfor presten. SÖnskar ni något vidare, sefior Gaetet, sade Daniel. Jag tycker mycket om att höra er tala, ;efior ... ville ni vara god och säga mig .. Att jag har brådtom, sefior5, svarade Daniel, sprang upp i vagnen och gaf ett tecken åt kusken, som lät hästarne i fullt prång ila bort åt Victoriaplatsen till, medan pastor Gaete småleende och med ett uttryck af helvetisk skadeglädje i sina drag petraktade fru Dupasquiers hus och det nummer det bar. Slut på tredje afdelningen.