Aftonbladet – 1 juli 1865, sida 3

tJa, för två timmar sedan. Ah, maman! Det är dofia Maria Josefa: verk ! Fra Dupasqvier gjorde en åtbörd af väm jelse, gom om man för henne nämnt dej vedervärdigaste föremål på jorden. Daniel berättade nu alit hvad som före. gående aftonen sedan klockan tio tilldragi sig vid Barracas. Men, tillade han, i allt detta ligge ingen egentlig fara. Ingen skall kunna nå Eduardo, derför ansvarar jag. Jag skal dessutom bevisa Victorico att alltsammans var en falsk angifvelse för att bedraga po lisens vaksamhet. Derigenom skyddar jag både er och Amalia, och hvad mig beträffa har jag allsingenting att fruktaX, fortfor han. sökande att ingifva sin fästmö och hennes mor en förtröstan som han sjelf började sakna. tMammat, sade Florencia, efter nu in. genting hindrar Amalia att komma hit, skickar jag vagnen för att hemta henne och ber henne äta middag med oss. Daniel kommer också, och vi tillbringa så dagen tillsammans.4 Ja, ja, svarade Daniel; jag skulle önska att vi alla vore tillsammans och att ingen kunde skilja oss åt. En underlig, hemsk aning, sammandrog Daniels hjerta, då han yttrade dessa ord. Godt, gör det4, sade fru Dupasquier till sin dotter, som skyndade ut för att skrifva ett par rader till Amalia, samt tillsäga om vagnen för att hemta henne. Florencia hade knappt återkommit förrän man klappade på salongsdörren. Ett ögonblicks tystnad uppstod. Slutlien gick Daniel till dörren och öppnade en. uDet är Firmin.t CHvad är det?4 frågade han Firmin utan att låta honom komma in i salongen, för att ej oroa fruntimren i fall någon ny olycka inträffat, i dag då allt tycktes sammansvärja sig mot alla, Don Candido är här, svarade Firmin. Hvar? I förstugan. Daniel var med ett språng vid sin fordne lärares sida. Hvad har händt Eduardo?4 frågade han med röst, blickar och med hela uttrycket i sitt ansigte.