Aftonbladet – 30 juni 1865, sida 2

eller drabbades af styrelsens alltför stora stränghet). Med hatten i hand och efter en djup bugning, sade han till Amalia: Seiiora, jag är polischefen och måste uppfylla den plågsamma skyldigheten att företaga en noggrann undersökning af ert hus: det är guvernörens uttryckliga betallning. Och dessa herrar skola biträda vid undersökningen ?4 frågade Amalia med en blick på Marifio och poliskommissarien. Icke den herrn, svarade Viectorico, pekande på Marifio, men denne tillhör polisen och är kommissarie. Kan jag få veta hvad eller hvem ni på guvernörens uttryckliga befallning kommer att söka i milt hus? csOm några ögonblick skall jag säga er det4, svarade Victorico, stött öfver att hvarken han eller hans följeslagare blifvit ens med ett tecken inbjudna att taga plats. ) Då jag 1839 i fängelset och belastad med bojor genomgick det medborgaredop Rosas ansåg nödigt för hvar och en, som ej, likt honom och hans vänner, vältrade sig i blod och laster, behandlades jag af general Victorico med en viss uppmärksamhet, som bestämdt var förbjuden. Ensam, instängd i en fängelsehåla, dit dager knappt inträngde genom ett litet gallerfönster, var det mig en glädje som jag aldrig skall glömma, då polischefen tillät mig att erhålla några ljus och böcker. Öfver lågan på dessa ljus förbrände jag några torkade teblad och med askan af dessa skref jag på fängelsets väggar min första verser mot Rosas och mitt nittonåriga sinnes första ed, att mot tyrannen och för mitt fäderneslands frihet rikta allt hvad jag gjort och skulle göra under min långa landsfiykt. Montevideo 1854. Mårmol.