Aftonbladet – 29 juni 1865, sida 2

För Guds skull, Daniel, förvärra icke min belägenhet! Jag vet ju icke hvad jag säger !? Nå, ändtligen säger du då något förnuftigt, och då du nu återfått din besinning så hör hvad som tilldragit sig. Daniel berättade omständligt allt hvad som under förra aftonens lopp inträffat, jemte Lavalle3 infall i provinsen. ?Det är tydligt att jag ej kan komma till Barracas utan att kompromettera henne!? sade Eduardo, lutande pannan i handen. Detta är klokt och rätt taladt, Eduardo. Nu finnes intet annat medel att rädda Amalia än att laga det du kommer så långt undan Rosas makt, som möjligt. Om jag äfven kan afvända en skymf af la Mashorca eller ett påtä.kt slag af tyrannens hand, kan jag dock icke afvända faran af att hennes egna känslor öfverväldiga henne, om en olycka träffar dig. Amalias karakter och natur är häftig, passionerad. Hennes uppjagade inbillning och känsliga sinne skulle föra henne till grafvens brädd om en enda droppa ditt blod nådde hennes hjerta.? Hvad skall jag göra, Daniel, hvad skall jag göra?? . Afstå från nöjet att se henne, åtminstone för några dagar.? ?Omöjligt.? ?Du blir då orsaken till henne olycka.?. Jag 2 Ja, om du ej ålägger dig ienna försakelse.? Men jag kan det icke, o! jag kan det cke! ?Du älskar henne då ej?? . Om jag älskar henne! Nej, jag älskar wenne icke som hon förtjenar att blifva älkad, ty Amalias hjerta borde tillhöra en. ud och icke en menniska; hon förtjerar!1i