Aftonbladet – 28 juni 1865, sida 2

Känn på min puls, Daniel.? Hvad vill ni väl jag skall göra vid erpuls?4 Du skall känna hvilken feber som förtär mig, som bränner mitt blod alltsedan i går afton. Hvad är din mening, Daniel? Hvem är den man du infört i mitt hus? Komma vi nu dit! Känner ni honom icke ännu? Jag har kännt honom då han var barn, såsom jag kände dig, då han var späd, mild och oskyldig som alla barn. Men vet jag kanske hvilket lif han nu för, hvilka åsigter han hyllar, huru svårt komprometterad han är? Kan jag tro att han är oskyldig, då du för honom hit under nattens mörker och befaller mig att ej för någon omtala att hon är här och att ej låta någon se honom? Kan jag tro att han är en vän af siycelsen, då han ej nyttjar någon slags devis och går med blå och hvit halsduk? Bör jag icke, af allt det a, draga den fullkomligt logiska slutsats att här är någon politisk intrig, någon sammansvärjning, nägon komplott, någon revolution å färde, vari jag utan att veta eller vilja det, sålunda kommer att deltaga — jag, en fredlig, stilla och stadgad man, jag, som genom min ställning såsom nuvarande sekreterare hos hans excellens sefior Arana, hvilken är förträffligheten sjelf, säsom också hans fru och hela hans aktningsvärda familj och önda till hass tjenare också äro, jag. som till följd deraf, säger jag, måste vara särdeles försigtig och laglydig i mitt upjförande? Tycker du...? Jag tycker mig märka att ni förlorat förståndet, eefor don Candido, och då jag ej har lust att förlora mitt och ejhel er min tid, anhåller jag att ni låter mig få se Eduardo ! sMen huru länge skall han stenna här?s