Aftonbladet – 28 juni 1865, sida 2

Mandeville, i det han tog klubban ur Manuelas hand. Den unga flickan lemnade honom den genast på ett tecken af sin far, hvars mening hon nu först fullt förstod; hon kunde dock ej afhålla sig från ett småleende dervid. Hennes britanniska majestäts minister, sir Mandeville, uppvek sina batistmanchetter och började af alla krafter stöta maisen. Så der, det är bra! Man skulle knappt tro er vara engelsman, seiior, snarare kreol! Ser du, Manuela, så skall det gå till; lär dig nu?, sade Rosas, som nästan darrade af återhållet skratt. Oh, detta arbete är mycket för svårt för en ung dam!? utropade seiior Mandeville i det han alltjemt bultade maisen så att kornen flögo omkring, likt störtskurar nedfallande öfver padre Viquå, som med mycken smak och ifver uppåt dem. sHårdare, sefior Mandeville, hårdare! Om maisen icke stötes väl blir mazamonan dålig.t Och sir Mandeville, ministre plenipotentiair och envoyå extraordinair i hennes ma: jestäts, drottningens af det förenade Stora Britannien, tjenst, ökade sin flit att stöta maisen tili den argentinske diktatorns meazamona. Men, min far!? Rosas gaf sin dotter eti tecken att ingenting säga. Om ni är trött, så sluta för all del, sade han till Mandeville. Oh nej, ers excellens, jag blir icke så snart trött?, svarade engelsmannen, som emellertid började svettas genom alla porer. Låt se! Håll upp litet?, återtog Rosas och närmade sig morteln, hvarur han upp: tog och undersökte något af den stötta mai. sen. Nu är det bra, fortfor han, Sså