Aftonbladet – 27 juni 1865, sida 2

tresse. Etter att hafva anmärkt hvilken nytta de at mom företagna resor medfört, och hurn ätulliga utmärkta embetsmän icke alltid ätven 0 i a!seende å uppsättning och expedition protokoller och utslag ordentligt, hvarre täta påminnelser blifva af behofvet påallade, erkänner justitiekanslern behofv t F ändring i nu gältande reglemente för alla sor i embetsärenden, samt åberopar i så ant afseende ett und. memorial af den Mars 1860; men om innehållet af detta wemorial lemnar han den myndighet, till vilken hans förklaring egenligen är ställd rikets ständer — i okunnighet. Han egår dervid samma fel som öfriga embets erk. De tala alltjemt till en annan myn ighet än den, intör hvilken de skola förlara sig och som ensam pröfvar deras förlaringar. Förklaringsrne afyifvas och adre ras till K. M:t, ehuru de endast borde vissiveras till K. M:t, som ullenast ötver emuar desamma till rikets ständer. Det förtjenar i öfrigt anmärkas, att jtitiekanslern erinrar, buruledes han, ehuro ör en resa berättigad till beräknande al erättning för 140 dagar, likval endast begärt NG ådan för de 81 dagar, som hans resa el ektivt upptog. Många i hans ställning torde cke handla lika oegennyttigt. Vi hade Kl ckså icke väntat att en så klok och hu nan man som den nuvarande justitiekan lern skulle, i anledning af hrr revisorers nmärkning, att det biträde, hvaraf de rteande chelerna kunde vara i behof, i de lesta fall synes kunna på ort och ställe erållas, hvarföre den kostuad, som bör drabba uatsverket, i allmänhet bör kunna inskrän sag till det arvode, hvilket för dylikt bi räde må kunna finnas erfordertigt. gi va ill svar, att detta yttrande endast torde lå il!skritvas mindre bekantskap med sakjörhålandena. enär synuerligast åa tivgssällen på e andet lämpliga biträden i allmänhet icse unna vara att påräknat. Revisorerna hafva nemligen ingalunda påstått, att sådana bi träden alltid kuude päräknas; och om det kan anstä gamla militärer (såsom generalrälttygmästareu), hvilka icke känna och er känpa någon annan makt äv konungens, att med nonchulauce behandla represeutationen och dess delegerade; så borde icke så ant kunna förväntas från en mans sida, som ar van att deltaga uti representationens förhandlingar och att respektera dess beslut. Då nu emellertid rikets ständer längesedan begärt utfärdandet af ett ny!t resereglemente, och rikets etänders revisorer påpekat nödvändigheten af att inskränka kostnaderna för vissa chefers inspektion-resor, torde man kunna hoppas att regeringen eltter några års ytterligare betänkande till ri kets ständer afläter proposition om en ny författning i detta ämne. Det är visserli gen möjligt att denna, lika med så mycket , annat, avses tillhöra den ekonomiska lag; stiftningens område: men ett ämne af så rent finavciel natur som det förevarande, och deruti byräkratiens intresse är så fullkomligt motsatt folkets, bör icke behandlas ensamt af embetsmän. I fråga om reseanslagen har för öfrigt en reservant åberopat första afdelnivgens inom revisionen uslåtande, som innelattar ct ganska bestämdt ogillande at regeringens frikostighet i denna väg. Det visae deruti, att ehuru riksstaten till resestipendier och lärda verks utgifvande samt på ansluget iör fria konsternas akademi upptager det icke obetydliga belopp af 23600 rdr årli gen, hvarmed rikets ständer ansett detta behof kunna vara tilltyllestgjordt, har re geringen på ett enda är wll reseunderstöd allena lemnat ytterligare icke nundre än 50.900 rdr. Nära hälften af detta anslag har utgått i reseunderstöd för verldsexpo sitioners besökande, hvilka understöd är 1862 utdelades till tre gånger högre belopp än är 1851. Det anmärkes älven af forsta afdelningen, att ofta ert större antal per-oner erhälla reseanslig till utlandet för att inhemta upplysningar, som lätteligen kunnat anskaflus af en eller två, samt huru, samtidigt med utsändandet af en universi tetslärare (prof. Toren), för att inhemta kännedom om sättet för religionsundervisningens meddelande i Frankrike och England, för hvilket ävdamäl regeringen till delade hono mdet betydliga anslaget ut 2500 idr, icke mindre än fem särskilda lärare vid elementarläroverken likaledes erhälli reseanslag — ehuru naturligtvis ull mindre belopp; ty anslagen rättas icke eler resans föremål, utan efter personens rang -— tör besökande af utmärktare gynmasier, re alskolor och borgarskolor inom ett eller flera af länderna Danmark, Tyskland, Frankrike och England. Nu är alldeles klart att .n eller par af dessa sednare herrar gan ska väl kunnat taga reda på allt hvad vid vämnde läroverk var att inhemta, inclusive religionsundervisniogen; men, för säkerhets skull, skickade man nu sex personer för detta ändamål, ehuru beklagligtvis utan den lJallra ringaste synbara frukt.) Katekesläsningen florerar nemligen ännu lika högt som någonsin, och de reformer, som inom repregentationen och af pressen påyrkats, möta forttarande af vära skolmän lhka envist motstånd som någonsin. Bland onö Idiga anslag för huerära arbeten omnämnes det å 1000) rdr gifna för kapten Staaffs Urval ur franska litteraturen?, ett arbete, Isom visserligen icke saknar förtjenst i sin genre, men ingalunda från någor synpunki påkallade anslag, helst detsumwa har sig en betydlig stsättning försäkrad vid de lärove:k, hvarest detsamma är antaget. Man berättar också att det egentlige: beviljades såsom reseunderstöd till hr Staaff, då han begarf sig till Paris, för att der fungera säsom milnärattach vid franska beskickningen. Denna vurm att i tid och otid utdela resanslag forifar emellertid i trots af revisoreraas anmärkningar, och man hur innevarande år sett regeringen bevilja väl aflönade och förmögna universitetsprotessorer icke obetydliga understöd? för deras lustresor på kontinenten. sec x) Den 12 sistlidne Maj tilldelade regeringen ånyo ett reseunderstöd å 730 rdr åt en skollärare, för att besöka utmärktare gymnasier